MP Annicet Gomas

Under senare delen av förra veckan blev vår grupp utbildare femton. Tyvärr var inte alla med från början. Trots det har den funkat bra. Deltagarna har varit engagerade och på hugget. Den här dagen har mest gått åt till redovisningar. De har lämnat CV. De har gjort lägesbeskrivning av sin plats där de bor.  De har skrivit om sin idé om hur de vill arbeta med människor som vill bli entreprenörer. De har skissat på företag, hur det skulle kunna se ut. De har beskrivit hur en bra entreprenör ska vara. Vi har pratat en hel del om värderingar. Det skall vara fair play. Ärligt har stått högt i kurs.

De har också klätt sina företag i siffror, gjort kalkyler och budgetar och de har blivit livligt diskuterade. Våra vänner är väl utrustade när det gäller att tala och prata. Det är ingen hejd på orden. Vi kan nog tycka att det vore en fördel att dra ner på ordflödet och istället ersätta det med verkstad. Men annars har gruppen fungerat väl och vi har haft mycket roligt tillsammans.

Vår tolk Roy, 23 år, har arbetat alldeles suveränt. Punktlig och trevlig. Han bor alldeles nära vårt hotell. Han berättade idag att han är född i USA och var fem år när han kom till Kongo. Han pappa var diplomat. Nu läser han på ett universitet här i Brazzaville och har tagit ledigt för att vara med oss.  Sena eftermiddagar och kvällar får han ägna åt sina studier.

Thomas, en av våra deltagare avslutade dagens lektioner med bön om Guds välsignelse över alla deltagare, att de ska lyckas åstadkomma förändring och att det ska bli handling av det vi gått igenom under styvt en veckas tid. En bön som vi alla stämde in i.

På det höll Annicet, den tongivande MP, ett tal om att det är nu jobbet börjar. Nu ska teorierna omsättas i praktisk handling. Han deklarerade MP:s förväntningar på dem men även från platsen där de bor. Annicet bjöd både på morot och piska. Han lyfte också fram vårt mantra: Sida vid sida och hand i hand, – tillsammans förändrar vi världen. Talet innehöll också inslag om trons och bönens betydelse för dem, en naturlig del för en kongoles och en stor tillgång.

Vi fick också besök av kaptenen i Frälsningsarmen från Boko. Hon hade långa överläggningar med Annicet. Förmodligen om angelägenheter i  Boko.

Nu ska de ut och försöka lära ut entreprenörskap. Vi har försök att peppa dem med både kunskap, uppmuntran och hopp. Varje ny dag är en möjlighet, en devis vi betonat. Vi hoppas att de ska lyckas. I morgon är det avslutning med diplomutdelning och presskonferens. Återkommer om detta.