Eftersom det var bilproblem på söndagsmorgonen så missade vi den första gudstjänsten på franska och fick därför närvara på den där det talas kikongo. Jag har en hatkärlek till de kikongiska gudstjänsterna. Jag ogillar dem för att de pågår i evigheter och jag förstår inte så mycket mer än tjugo ord på men jag älskar dem för att det är där de lite äldre kongolserna går, till exempel de underbara tanterna med träkäppar, färgglada kläder och fler gluggar än tänder i munnen. Dessutom så uppträder de fantastiska körerna där också! I början av gudstjänsten så uppträdde jag och spelade ”jag blir så glad när jag ser dig” och ”han håller hela världen i sin hand” på gitarr och sjöng. Det sammanlagt med att jag följde efter och härmade dem när de dansade för att lämna kollekten gjorde mig rätt så populär.