Dagen började med ett besök hos borgmästaren, Nsompa Bulezi, i Matadi. Han berättade att han är kristen och tillhör Kimbangistkyrkan och känner Olle Alkholm i Sverige. Han uttryckte uppskattning av vad svenskar har gjort och gör i Kongo. Vi fick också tillfälle att berätta vad MSG har gjort och vad vi vill göra. Vi lyfte fram våra idéer om entreprenörskap. – Jordbruk och fiske är områden där det finns stora möjligheter, påstod han. Vi överlämnade vår pärm ”Starta eget en första skiss”. Lennart gav honom också en tumstock med den gjorde Lennart två femhörningar som symboliserade de två femmanna grupper som vi ska träffa, förhoppningsvis blivande entreprenörer.

Vi besökte gravplatsen i Tundua, en gravplats för missionärer, som ligger alldeles vid Kongofloden. Samuel Nkailu var med oss. Vi hade en andakt och Samuel talade om de offer som missionärerna fick göra för att arbeta i Kongo. Här vilar amerikanska, engelska och svenska missionärer. Wilhelmina Svensson från Tvärred är begravd här. Hon var 29 år när hon dog 1890, troligen i malaria. Omkring 50 missionärer från Svenska Missionskyrkan dog de första årtiondena. Wilhelmina var den sista som dog av tre sjuksköterskor som tillsammans åkte ut 1888. Hon var på väg hem när hon dog. Vårt besök var mitt på dagen, mycket varmt, steniga branter att gå i ner och upp i, svetten rann. Trots strapatserna, var det inte läge att klaga, när man betänkte vad de tidiga missionärerna fick utstå. Många fick ge sina liv i unga år. De kongoleser som kan historien tackar Gud för dem.

Invigningen av ungdomens hus. Gästerna skulle komma allt efter rangordning. Ju senare man kom ju finare. Vi skulle komma före borgmästaren som var den förnämste, så vi hade en bra placering. Vi var helnöjda. Vi anlände ungefär en timma efter den tid vi fått. Invigningsprogrammet finns på vår webb. Att det blev försening berodde på att de inte var riktigt färdiga. Vi bor nära Ungdomens hus så vi gick dit när vi fick beskedet att vi skulle gå. Omkring 100 personer var samlade. Det var en överraskning att se hur fint huset blivit och till detta alla vackra, välklädda och färgglada människorna. Muditu ledde invigningen, Samuel höll ett långt tal, två körer sjöng. Vi stod ute den första delen, tur att vi kunde stå i skugga, hettan var påtaglig, svetten rann men det var en härlig stämning.

Jag fick uppdraget att klippa bandet, ett stort brett blått band. Började med ”God dag kära bröder och systrar” på kikongo Bakundi bami bazola, bampangi ye bibusi, mbote zeno kongoleserna svarade med mbote zeno och jubel. Klippte bandet och avslutade med att förklara att Ungdomens hus och Framtidens hus i Ville Haute i Matade för invigt Mu diadi tweti samuna mbiekolo a nzo a bantwenia ye nzo yawakuntuala ku Ville Haute, Matadi. I namn av Fader, Son och helig Ande Mu nkumbu a Se, ye Mwana ye Mpeve Yanlongo. När detta var sagt blev det ett våldsamt jubel! Det lyfte mig säkert 2 meter! Tack Alice Sandblom och Josef Nsumbu för språkundervisning.

Innan någon fick gå in skulle jag också vattna marken framför ingången. Inne i byggnaden fick jag hålla invigningstalet. Min syster Inga-Maj översatte. Talet finns under Invigning på vår webb http://matadi.hakanson.se. Körerna sjöng och gjorde olika drama. Bernt överlämnade ett presentkort med en invigningsgåva från Gudrun och Lasse Yngvesson, Hugo tog fram en liten kille som fick ta emot en av tio fotbollar, Lars-Ola överlämnade 75 medaljer, i guld, silver och brons, Lennart förärade GCSL en svensk bordsflagga. Kvällen avslutades ute med mat. Menyn bestod av kött, kyckling stekta bananer och maniok och mycken Fanta, Sprite och Cola. Besticken räckte inte till alla, vi andra åt med tandpetare och händerna. Det första vi fick göra innan vi åt var att tvätta våra händer med tvål och vatten. För detta var tre personer avdelade. Gemenskapen höll på till det afrikanska natten bröt in och mörkret var kompakt. En invigning som gav bestående intryck på knallar från Norden. Vilken glädje och spontanitet!