Morronpasset inleddes med skopdusch. Efter den fick jag till en modern frisyr. Frisyren kallas hit och dit, upp och ner. Bra på så vis att man inte behöver kam. Våra pinaler kom först kl 08. Man hade hjälpligt reparerat skadan som uppstod vid ombordkörningen på färjan. Idag tog jag en härlig morgonpromenad, faktiskt den första under mina kongovistelser, en aktivitet som Kerstin och jag praktiserar varje dag hemma. Mossendjo är en lugn och trevlig by, mer stad. Jag mötte två bagare som var på väg till sina kunder. Brödet, baguetter, var staplade i var sin skottkärra på ett dekorativt sätt. Och några andra språksamma kongoleser som gärna ville säga något efter det inledande ”bonjour”. Så många ord blev det inte, men jag försökte använda min arsenal av fransk- och kikongoord.
Förmiddagsmötet hölls kl 11. Det var i Borgmästarens administrationsbyggnad. En mycket pampig sådan, nybyggd. 150 deltagare bestående av ledande personer, bychefer och kyrkoledare. Detta är Josephs valkrets och här med omgivning bor omkring 50 000 människor. Det var han som höll i taktpinnen här. Vi gjorde en Power Point-presentation och våra vänner höll engagerade tal i flera omgångar. På det blev det tillfälle till frågor, kritik och önskningar, livligt och öppet. Frågan om läkare togs upp. Det finns ingen läkare på sjukhuset. Joseph redogjorde för sina ansträngningar och de var omfattande. Han har t o m köpt en generator för egna pengar till sjukhuset. Mötet var slut vid tvåtiden och på det åt vi frukost. Maten blev inte färdig före mötet.
Här är det många äldre som känner Bromans. Lekkamrater till Finn, Mourko Jean Jacques, Moulady Aline och Ndinga Rubin. Yvonne Mavidho hade arbetat hos Bromans och bychefen Ngovbili Edvin kände familjen mycket väl. Bland de äldre är svenskarna välkända, särskilt från byn Madouma. I eftermiddagsmötet frågade jag i mitt tal hur många som kände Bromans, ett 50-tal räckte upp handen, ett tjugotal kom fram efteråt och ställde frågor. Medan jag nu skriver blogg har det kommit flera som vill prata om Bromans. Parlamentarikern Joseph har berättat hur mycket verksamhet det var här på svenskarnas tid, som han säger, med kyrka, skolor och sjukvård. Joseph hade själv fått vård av svenskarna. Tyvärr har platserna häromkring blivit avfolkningsbygder. Detta vill Joseph ändra på.
Eftermiddagsmötet kl 16.30 var nog det största under vår vecka här, omkring 500 personer och vi var utomhus. Lagom temperatur även för mundele, molnen gjorde det behagligt. Upplägget var mycket detsamma som på förmiddan. Bernt och jag presenterade MSG genom ett tal. Våra vänner betonade att kongoleserna måste ändra sitt sätt att tänka för att utveckling ska vara möjlig. Ingeting är gratis, det går inte bara sitta och vänta, alla måste ta sitt ansvar och arbeta hårt. De här tre parlamentariker är duktiga talare, engagerade, blandar humor och allvar i en härlig mix och gör sitt budskap levande. Publiken svarar med bifall och applåder. Vår respekt för dem har stigit betydligt under dagarna här. MSG predikar också samma sak, den hårda vägen. Två TV-team har varit med hela tiden på mötena: Det är Brazzavilles nationella TV-kanal, RTC och Lingala facile Direkt TV, DTV från Kinshasa. De intervjuade oss även idag. I MSG har vi formulerat utveckling på följande sätt:
All hjälp måste leda till utveckling. Utveckling är när människorna på plats genom arbete och uppoffringar genererar resurser och bygger ett hållbart samhälle som kan tillgodose människors olika behov.
Efter middag kl 19.30 var avfärd mot BZV planerad med 55 mil framför oss. Resan blev inte av eftersom reperationen var klar först en bit efter midnatt. Vi sov över istället.
