På flyget till Kinshasa
Kl 12 lämnade vi hotellet med buss, för en halvtimmes färd till flygplatsen. För att komma in på flygplatsen var det genomlysning av både kroppen och det vi hade i händerna, incheckning, passkontroll och en scanning till för att komma till gaten. Bra att det är koll på resenärerna och att flygplanen är ett fredat område. Något annat är otänkbart. Resenärer med terror i bagaget göre sig nog inte besvär.
Kl 15 tog en annan buss oss ut till planet och halv fyra lyfte vi. Strax efter nio lokal tid ska vi landa på Ndjili i Kinshasa. Turkiet är en timma före oss i Sverige. Kongo, i Kinshasa, har samma tid som vår vintertid, det innebär att Kongo är två timmar efter Turkiet, så flygtiden till Kinshasa blir nästan åtta timmar, med andra ord nästan hela dagen. Våra första timmar på planet tillbringade vi i dvala. Det är skönt och nödvändigt att slappa ibland. Till middag åt vi grillad lax med sallad, bröd och lite annat tilltugg. En måltid som satt väl och fyllde på energibehovet.
Planet vi reser med är inte så stort, ett Boing 737-900 ER, kapacitet för 154 passagerare, men det är nytt och fräscht. Uppskattningsvis är vi 100 passagerare. Hälften svarta och hälften vita. Det är en hel del tomma stolar. Det verkar vara överlag tre stolar på två passagerare. Bolaget har sitt nav i Istanbul. Vart och vartannat plan är Turkish Airlines på flygplatsen och den verkar enormt stor.
Kl 21.03 landade vi på Ndjili flygplats i Kinshasa, med två minuter till godo på tidtabellen. Yapeco har en kille som tar hand om vårt bagage, alla väskor var med. Med den här killens hjälp är det raka spåret genom tull och andra krångligheter. Lite serviceavgift blir det med det är det värt. Utanför stod Yapeco och Dikéns, han var vår busschaufför 2010. De tog oss till Jbam Reny Makuala med fru Adele och deras fem barn. Jbam är advokat. Här ska vi bo två nätter. Så snart vi kommit innanför dörren samlade Jbam oss i bön. En mycket naturlig handling för en kongoles. De var mycket välkomnande och de ville verkligen att vi skulle känna oss som hemma. Vi är lättpåverkade och kände oss snart hemmastadda. Gästvänlighet är något som är gemensamt för alla kongoleser vi mött.
