Ungdomens hus i Matadi

Idag hade personalen i köket nått ända fram, det blev gröt och inte välling till frukost. Vi åkte till Baobab-kyrkan och deltog i den franska gudstjänsten. P.g.a. logistikproblem kom vi försenade till kyrkan. De franska gudstjänsterna samlar inte så många, idag omkring ett hundratal gudstjänstdeltagare. Predikade gjorde en ung man som jag inte sett förut. Mötet leddes av en kvinna och församlingens pastor Edi Matthieu Diangitukulu tog fram oss mundele och vi fick tillfälle att säga några ord. De uttryckte sin glädje att åter se oss i Matadi och lovade att be för oss så att vi kan utföra något vettigt under våra planerade 2 veckor här. Pastorn avslutade också gudstjänsten.

Min mage hängde inte riktigt med så vi fick skyndsamt retirera till Lisanga. Ett resultat av att miljön är lite för tuff för oss mundele, och vi är inte helt vana vid den. Allt gick vägen med lite vila och en Coca-Cola så återvände krafterna, tyckte jag. Efter en stund fortsatte min mage att revoltera och vara missnöjd med omständigheterna. Det blev utlopp åt båda håll och en hel del smärta. Det var bara att inta sängläge och låta det övriga bero. Det blev en fingervisning att helga vilodagen, att avstå från arbete, så var inte tänkt från början. Nu var det bara att acceptera och ta det lugnt. Man lär så länge man lever, hoppas jag i alla fall.

Det känns bättre nu och verkar gå åt rätt håll, jag lever på vatten och Coca-Cola. Jag är bara halvt sjukskriven nu, så jag kan skriva blogg. Den blir lite kortare p.g.a. svaghet. Som tur är, är de övriga friska. De har varit och sett på Ungdomens hus och Mattie Marie utbildningscentrum här i Matadi i eftermiddag.