Första natten i Kongo sov jag mycket gott endast iförd kalsonger. Övrig täckelse var myggnätet, en ny upplevelse, som att sova under en sänghimmel. Platsen var gästhemmet Nzo Binati i Kinshasa. Vi hade fått uppgiften av Hedvig och Anders Lundgren i Nitta att förmedla 300 dollar till Rebecka i Kinshasa, en stad på 10 – 15 miljoner och hade fått ett telefonnummer. Vi bad Mattheiu ringa till Rebecka och be henne komma till oss. Kl åtta kom hon och fick gåvan från Sverige. Rebecka hade bott i Sverige i tre år, hon talade flytande svenska. Hon kom som flykting och blev utvisad. Vilka fantastiska uppdrag man får och vilka möten med människor. Det fastnar.

Nästa möte var på svenska ambassaden. Trots att ambassaden inte var speciellt förberedda tog ambassadören Johan Borgström och hans närmaste man Andreas Magnusson väl emot oss. Vi hade ett möte på över en timma med dem. Andreas påstod att hade inte tagit emot en så stor grupp tidigare. Tillsammans med gruppen från Östergötland var vi nästan 20 svenskar. En sådan koncentration av vitingar är kanske ovanligt i denna färgade stad. – Om man inte blir förvirrad har man inte förstått något av Kongo, sa ambassadören. Han berättade om den avsaknad av ordning, rebeller som ställer till det för civilbefolkningen. Myndigheter som ska skydda sina medborgare gör ibland tvärt emot. Ibland gör polisen samma illdåd som rebellerna. Orsaken är att anställda av staten inte får lön. Var och en får på sitt eget sätt se till att han eller hon får något att leva av och överleva. – Det är ett privatiserat samhälle i dess sämsta bemärkelse. Den som har en Kalasjnikov och en hjälm fixar lätt mat för dagen. 2009 budgeterade Kongo 100 miljoner dollar till sjukvård av det kom endast 6 miljoner fram till vården. – Man kan säga att kyrkan är staten i den bemärkelsen att den skyddar medborgaren. – Missionskyrkan genom sin systerkyrka och Pingstkyrkan gör storartade insatser. Det skapar öppna dörrar och ett gott anseende för oss svenskar som vi på ambassaden har tillgodo. – Svenska FN insatser tillsammans med andra nationer har också skapat mycket good will.

Eftermiddagen gick åt att resa till Kimpese. Vi tar in på gästhemmet på IME-sjukhuset. Där tar bl a Emy Meantezila tar emot oss. Denne Emy är en lysande förmåga på många områden. Han var med och gjorde en nyöversättning av bibeln som var färdigt 2004. Nu arbetar han med gatubarn och barn med särskilda behov. Just nu har han 500 sådana barn. Han har en fotbollsskola med 185 barn i åldrarna 8 – 15 år. – Fotbollen är ett fantastiskt redskap i att fostra ungdomarna till att arbeta tillsammans och att lösa konflikter. Han arbetar också med ungdomar för att få dem att lära sig ett yrke och starta egna företag. Vi överlämnade vår utbildningspärm ”Att starta eget”. För övrigt överlämnade vi nästan all fotbollsutrustning till Emy. Av David, pastor i Hökerum, fick Emy och IMP-sjukhuset en rejäl summa dollar som ett överskott av hans kongoresa förra året. Vi tog undan några bollar och medaljer som invigningsgåva till Ungdomens hus. Det behövs många Emy i Kongo och för övrigt lite varstans i världen då skulle det se annorlunda ut. Tre möten idag som sätter sina spår. Det berikar livet.