Fastnade i mitten av ingenstans

Kl 07 sedvanlig promenad till solcellsladdaren, 1 km bra morgonmotion. Lite skriverijobb och så egen påfyllning av energi – frukost. Kl 09 hade vi avtalat möte med provinschefen för Luoziområdet, Jean Germain Kapula Mukumbayi. Det var Bernt, Yapeco, Lendo och jag. Vi presenterade MSG och vad vi gör i Luozi. Sedan tog vi upp idén från pastor Josef Nsumbu i Borås, att Luozi, Kimpese och Matadi skulle bli vänorter till Borås och då på ett mycket konkret sätt genom att kongoleserna skulle lära sig hur man tar hand om sopor och avfall. Borås är nämligen världsledande på hantering av sopor och har utbildning på detta område på sin högskola. De förvandlar organiska sopor till drivmedel till bilar och bussar och slutligen gödningsämnen. Brännbart avfall blir elström. Provinschefen uttryckte sin glädje av vårt besök och uppskattning av de idéer vi presenterade. Han lovade att ringa sin kollega i Kimpese och förvarna vårt tänkta besök där. Ett gemytligt och trevligt möte.

Enligt Bertil Åhman, vid frukostbordet, skulle vi ha slips när vi mötte så viktiga personer. Jag hade ingen med mig så Bertil lånade mig en, utmärkt, vi bar slips och i övrigt uppfräschade och representativt klädda. Säkert bidrog denna ansträngning till detta goda möte. Det blev grädde på moset. Ett första möte som kommer att få efterföljare enligt provinschefen. Det enda som han inte var riktigt nöjd med var att vi inte tidigare hade hört av oss. Vi kunde ursäkta oss med att Julienne, vår tidigare lokala representant hade flyttat och inte hade någon ersättare innan nu just i dagarna då Lendo kommer att tillträda och vara MSG:s lokala representant i Luozi.

På vägen till detta möte träffade vi en svensktalande dam, Jacqueline Luezi, kanske runt 70. Hon berättade att hon togs om hand av missionär Ester Abrahamsson från Lysekil efter att ha mist sin mamma som bebis och bodde hos Ester tills hon var 15 år. Vi passerade också en riktig entreprenör som satt in en liten kioskbyggnad. Utanför stod en liten Hondagenerator och tuffade och en sladd in genom väggen. Där stod folk i kö för att ladda sina mobiltelefoner som nästan alla kongoleser har i sin ägo. Här finns alltså ingen elektrisk ström i staden. En entreprenör hittar lösningar på nästan allt.

Innan vi kom iväg till Kimpese drack vi en kopp kaffe hos Gunnel, hon var inte hemma men däremot hennes hemhjälp Pauline. Vi tog avsked av Christoffer och Pauline. Vi fick låna Gunnels bil en, Toyota Land Cruiser med chauffören Galvano och hans medhjälpare Nkondi Jean Pierre. De ska nu ta oss till Kimpese.

När vi kom till färjeläget hade färjan gått och hunnit ut 400 meter. Yapeco ringde kaptenen och fick honom att vända, så vi kom snabbt över floden. Ovärderligt att ha en som Yapeco som lägger upp och donar så allt funkar, känner många både höjdare och andra mer ordinära, tycks ha goda relationer med alla och lätt att kommunicera.

Något mer än halvvägs till Kimpese stannade bilen och helt omöjlig att få igång. Startmotorn drog dåligt och motorn nekade att starta. Vi lät bilen ta igen sig en stund. Att vara bil i Kongo är inget lättsamt, de får verkligen visa vad de går för, den behövde säkert en liten paus. Under tiden tog vi en dricka och lite kex som vi hade med oss som vägamat. Efter en stund kom vi överens om att försöka skjuta igång bilen. Framför hade vi 100 meter motlut som vi funderade på om vi skulle klara få den över krönet. Vi tog spjärn alla åtta och sköt på allt vi orkade. Vi lyckades att komma över krönet och på andra sidan var en härlig nedförsbacke. Bilen satte fart och motorn startade. Underbart!!

Resan till Kimpese var betydligt behagligare än den åt andra hållet. Galvano var en duktig chaufför och körde med omdöme. Det blev ingen mörbultande resa. Välbehållna och välmående kom vi till Kimpese 15.30. Här har vi förmånen att få bo hos Nganga och Therese, ett fint hus med luftkonditionering. En välsmakande middag serverade Therese efter en timma. Det är lördagskväll och vi trappar ner aktiviteterna och slappar av inför helgen.

Jag har inte lyckats bifoga bilder till mina bloggar under tiden i Luozi. Uppkopplingen har varit för dålig, även själva bloggen har varit problem med att skicka och får gå via mail till Europa för att därifrån läggas in på webben. Jag hoppas kunna rätta till denna brist här i Kimpese. Ha tålamod, bilderna kommer till alla bloggarna.