Barnen vid Bandalungwa och Christoffer

I dag åt vi frukost vid sjutiden för att få lite matro innan vi for iväg till Bandalungwa-kyrkan. Vi deltog i den tidiga gudstjänsten som började vid åttatiden.  Det var den franska versionen. Mötesledare var en god vän till Yapeco, Jean-rémy Makwala, advokat till vardags, och predikade gjorde Maurice Mazanza.  Det var inte så många besökare vid denna tidiga timma och gudstjänster varade inte mer än två timmar.

Nästa gudstjänst började kl 10.  I god ordning var det presentationer och hälsningar med applåder och livliga gester. I dag hade ljudteknikern lagt på ett extra kol så ingen kunde undgå att höra med råge. Nästan att man tror att ljudansvarig har föreställningen att Gud är gammal och hörselskadad.  Gudstjänsten hördes säkert i hela kvarteret med alla öppningar som släppte ut budskapet. Däremot är kongolesernas livliga spontanitet ett fint inslag i gudstjänsten. Det gör mötet levande. Efter att hälsat på de flesta och fotograferat barnen, Christoffer hade en särskild tumme med dem, åkte vi hem till Nzo Binati och drack kyrkkaffe.

De övriga i gänget gjorde en sightseeing på stan medan jag stannade hemma och gjorde lite uppdateringar på webben och lite annat skriveriarbete. Kl 15 kom Makwala med middagsmaten. Hans fru lagar den. Menyn var idag halstrad fisk, ris, maniok, sakasaka och bönor, en mättsam och god måltid.

Eftermiddan gick i långsamhetens tecken med middagssömn och andra stillsamma övningar. En kyrka i närheten var mer aktiv än vanligt de hördes över kvarteren. De hade säkert också en rejäl ljudförstärkare, sången hördes väl. Ljuden tystnade vid fyratiden från att ha hållit på sedan 11 tiden. Förmodligen var det något de firade.

I övrigt fördrevs eftermiddan med läsning, samtal och funderingar hur vi kan göra skillnad bland våra kongolesiska vänner, och en del mejl till världens olika hörn skickades. En kopp te och en brödbit intogs frampå kvällningen.