Jag kom till Sverige i höstas och är från Matadi i Kongo. Jag är med i Baobab-kyrkan. Resan till Sverige var lite dramatisk jag bröt min ena arm. Den blev bra ganska fort med lite Karlssons klister och lite bandage. Uppehållstillstånd fick jag på direkten och jag bor i Hökerum.
I vintras fick jag uppdraget att vara med på en utställning i Hökerums Missionskyrka. Jag vaktade den dag och natt. Jag hade min bössa i min vänstra hand och min machetes i bältet. De hade jag med mig för att inge lite respekt, mycket fina var de, tillverkade i ebenholts.
En dag kom det en tjuv till kyrkan. Han tog både bössan och macheten från mig. Jag hade ingen chans att hindra tjuven, mina armar är lite stela och ögonen ser inte allt. Nu är mina verktyg borta. De som är så viktiga för mitt självförtroende och min försörjning.
Jag undrar så varför vi afrikaner och kongoleser hela tiden ska bli bestulna på våra tillgångar. Detta har pågått i 500 år och pågår än i dag. Det började med slavar, fortsatte med gummi, elfenben, ädelträ och idag är det andra naturlillgångar. Vi är det tredje rikaste landet i världen på mineraler och idag är det coltan, det grå guldet, som alla behöver till sina mobiltelefoner och datorer. 80 % av världens behov av coltan kommer från Kongo. Mycket av detta stjäls och fraktas till våra grannar som sedan säljer det till Europa, Amerika och Asien.
Kan det vara så att du också har stöldgods i dina fickor eller på ditt skrivbord?
Jag får försöka klara mig utan mina verktyg men jag skulle gärna vilja ha dem tillbaka. Då skulle jag inte behöva be om hjälp. Om Kongo kunde få kompensation för allt som stulits skulle ingen kongoles behöva be om hjälp. Jag har blivit begränsad och betydligt fattigare sedan jag blev bestulen.
Jag gör nu en efterlysning. Vill du vara med och hjälpa till att finna mina verktyg? Och vill du vara med att hjälpa kongoleserna så att de själva kan få ett bättre liv? Vi bor i ett rikt land men vi har inte verktygen som gör att vi kan förvandla landets rikedom till välfärd för människorna.
Vill du vara med att arbeta för att inte stölderna fortsätter? Då skulle vi kunna få det mycket bättre i Kongo. Hör gärna av dig och kom med idéer.
Hälsningar Simon
Hej Simon!
Sedan kyrkomötet 2010 och seminariet på Folkhögskolan i Karlskoga har jag försökt på olika sätt att få till ett samarbete för ett ”Handelshus”. Där FN EU DRCongo samarbetar med de lokala kyrkorna som är nära befolkningen. Margot Wallström, Svenska FN-förbubdet och vår förre missionsföreståndare Göran Zettergren gillade tankarna och delegerade till Bertil Svensson, yttre missionens ”bord”. Det rör sig sakta men Boråsmötet 24 september gav många positiva kontakter. 14 oktober skall jag träffa några grupper i Stockholm och diskutera hur vi går vidare.
Grundtanken är spårbarhet, GPS- streckkoder som visar ursprunget, och att kunna följa godset, som ett paket i Sverige. Säkerställer om möjligt vem som skall ha betalningen. Vi får vänta till eftervalet och se vad som händer i det. Apel och Motorola har slutat att köpa plundrings Coltan när det uppdagades att de inte följde affärsreglerna, det står stilla nu enligt uppgift.
Lite kortfattat vad som rör sig, men hur långt kommer vi, viktigt att hjälpa de utsatta kvinnorna i östra delen av landet. Samarbeta med PMUInterLife, Panzskisjukhuset, Dorkas och vidareutbildning i logistik-ekonomi?
Hälsningar
Jan-Olof Karlsson Karlskoga
Hej igen Simon!
När jag skickat min kommentar såg jag att det blivit fel månad för träffen i Stockholm!
14e november är det!
/Jan-Olof