Till Luozi kunde vi inte fortsätta i Yapecos Toyota jeep. Den är för låg. Vi fick leja en ambulansjeep  på IME sjukhuset, även den en Toyota men av större modell en Land Cruiser. Vi packade in våra väskor och satte fart mot Luozi. Vi hade nu framför oss 10 mil på lerväg. Vägen till Luozi är knapp värd namnet, mer lik en dåligt plöjd åker, ibland som en tvättbräda med inslag av hålor som bombkratrar, regnet har i backarna grävt stora diken. Mellan alla dessa inslag i vägbanken fick vår chaufför Sany parera. Han är en man med storerfarenhet av Kongovägar. Undan gick det, hastigheten var ibland upp emot 80 km/ tim, Vi satt på hårda säten utmed sidorna. Allt detta gjorde att denna resa var rätt omskakande. Trots allt var vi välbehållna när vi kom fram till Kongofloden och byn Kimbemba.

I denna by fick vi i höstas ett stopp för reparationer. Avgassystemet revs loss när vi körde på färjan. Chaufförerna stannade vid en skola och lagade systemet. Då passade vi på att bekanta oss med ungdomarna i skolan. Tre pojkar kom fram till oss och pratade engelska. De undrade om vi kunde skaffa dem böcker på engelska. Den önskan kunde vi inte uppfylla då. Vi tog kort på dem. Det kortet tog jag med mig nu. Vi visade kortet för en liten kille där vi stannade vid färjan, och undrade om han kände dem. Han gjorde det påstod han och sprang iväg. Efter en stund kom han med två killar, där var de, den tredje var ute på floden och fiskade. Jag hade köpt nya testamentet på modern engelska. De fick dem med en liten hälsning och vårt visitkort och en penna av Bernt. Budbäraren fick också ett NT och penna. Efter en stund kom de tillbaka då med sin engelsklärare. Bernt hade ett litet lager av Gideoniternas version på engelska och svenska. Läraren fick överta hela lagret, han tackade och var glad för gåvan. Vi hoppas att han och hans elever får glädje av de här presenterna.

Så var det upp på färjan och det blev en skön båtfärd de 3,5 km på Kongofloden. Vattnet har tidigare varit rikt på krokodiler men ingen syntes idag.  Ett antal apelsin-  och mandarinförsäljare åkte bort och fram. Passagerarna hade inte mycket annat att ägna sig än att äta saluförd frukt. Smart försäljningsställe. Apelsinerna fick vi skalade på kongolesiskt sätt. Yapeco lärde mig hur man gör, man kramar och suger ur saften, det övriga slänger man.

Vi bor i Gunnel Jönssons par hus. Bernt och jag har egen lägenhet. Gunnel bjöd oss på middag. Gästerna var Edi Diafuanakana, Nyambudis, Yapeco, Bernt och jag. Efteråt hade vi ett möte med Edi och en grupp som vill arbeta med fruktfabriken i Luozi. Vi diskuterade grundläggande principer för det fortsatta arbete och olika idéer lyftes fram hur projektet skall förverkligas. Till november månad ska vi försöka ha ett första förslag framme.

Luozi är en vacker plats vi flodens strand. Hår är trivsamt att bo. Elektrisk ström finns inte framdragit. Det finns solceller men de vill inte heller ge någon ström i kväll. De här raderna skriver jag till fotogenlampans sken. Har också en pannlampa som ger sitt bidrag till att mina ögon kan se ett och annat.