Strax före nio packade vi in våra pinaler i en taxi som Yapeco hade beställt. Vi ska alltså åka taxi hela de 37 milen till Matadi. För bilen betalar vi 120 $. Till detta får vi betala mat och logi i Kimpese. Vår chaufför heter Luamba Kinigela Sakoul. En gemytlig herre runt 40, men kan också explodera när andra trafikanter inte uppför sig riktigt. Ner med rutan ut med en arm och skriker något vi inte förstår. Det gick undan men han körde med omdöme. Vi stannade några mil utanför Kinshasa och tog vår medhavda frukost, som vi inhandlade innan vi lämnade stan. Menyn blev bröd med ost, Coca-Cola och frukt. Ett trettiotal skolbarn i sina vita skjortor och mörkblå byxor kom gående på väg till skolan. Bara två flickor kunde vi se i gruppen. De var nog tvungna vara hemma och arbeta, tänk vilken förlust för landet att inte alla får samma möjlighet att gå i skola. Vi hade köpt för mycket bröd och Yapeco delade en skiva på två. Denna halva skiva gick lätt ner. Annars såg barnen välmående ut och glada var de. Vid vägkanten var en stödmur ca: 5 m hög. På den muren gick nästan hela gänget längst upp när de kom. Ödet ska utmanas. Pojkar är lika överallt.  Efter måltiden blev vitingarna slöa och somnade.

Vid tretiden anlände vi till Kimpese, då var 25 mil avverkade. Det blev middag och Emy Meantizila delade den med oss. Efter måltiden blev det projekt för hela slanten. Emy, pastor i grunden, medverkat i översättning av bibeln, tar hand om gatubarn, har en skola för dem, har ett jordbruksprojekt som 30 familjer lever av, engagerad i Gothia Sportcenter i Kimpese, har en yrkesskola för byggnadsarbetare och mekaniker, planerar internet bredband till hushållen i Kimpese, planerar en fiskodling tillsammans med sin son, Dinawa Diaku Emy,  som nyss avslutade sin utbildning till agronom.  På detta är Emy också bagare. Han hade bakat allt bröd vi åt i Kimpese. Bröd som gav mersmak. Han har en ugn som inte är bra, påstod han.  Det blir att hitt bättre utrustning för ett bageri och fler recept så det blir variationer på brödet, nya uppgifter.

Emy är en mycket intressant person som har stor kapacitet och tänker i nya banor. Han tog upp två problem med oss. Det ena är att kongoleser har svårt att se det rätta värdet och nödvändigheten av pengar. En kongoles kan leva utan pengar, därför är pengar inte viktigt. Min reflektion: pengar borde vara viktigare för en kongoles än för människor i den rika världen. För en kongoles kan ju pengar betyda skillnaden mellan liv och död när han blir sjuk. Den som inte kan betala får ingen vård. Det andra är att västvärlden lägger sig och styr vår politik. Vi kan inte fullt ut själva välja våra politiker. Mycket styrs utifrån.

I Kimpese fanns ingen ström under hela tiden vi var där. Maten var lagad på små kolspisar en av dem var en bil fälg, de fyller den med träkol och ställer grytan uppepå.  Mörkret blir kompakt ganska fort efter kl 18. Nu hade de inhandlat fantastiska kinesiska lampor med lysdioder. De lyser bra och man kan bära den som en stormlykta, men ändå lite jobbigt att sitta och läsa med dem.  Strömmen i datorbatteriet tog slut framåt åttatiden, därpå kom ett ljushuvud på bland gästerna att det enda vi kan göra är att vi går och lägger oss. Samtliga instämde att detta var den bästa lösningen. Bonne nuit!