Kl 8 skulle vi åka till Familjen Nyambudi. Gösta skulle komma och hämta oss, Bernt, Yapeco och mig. Vi skulle få frukost  hos Nyambudi. En bit efter  Kl 9. kom vi iväg. Orsak – trafikstopp, en buss hade kört ihjäl en ung pojke. Efter lite planerande beslutade vi oss för att först åka till Nzo Binati och träffa Edi Diafuanakana.  Det var särskilt Gösta han ville prata med – en ny generator ska installeras i Luozi och Edi vill ha Göstas synpunkter. Jag överlämnade några brev från Sverige och utbytte några tankar om kyrkans anläggningsbil, Scanian, som nu var igång. Bernt berättade att det nu finns pengar till en ny motor. Vi framförde också vår synpunkt, att kyrkan ska sälja bilen till en entreprenör.

Vi fortsatte färden till Nyambudi, ungefär en timmas väg. Efter ett hjärtligt mottagande åt vi en något försenad frukost. Tio blivande entreprenörer och jordbrukare satt och väntade på oss. De hade säkert väntat några timmar, inga problem, tid har man gott om i Kongo. Hela familjen Nyambudi, pappa Jean Clement, mamma Julienne, döttrarna Nina, Zola, Emma och sonen Tutondele var samlade i sitt hus, ett mycket enkelt hus i grå oputsad cementsten, plåttak, inget innertak, vatten och el finns indraget, maten lagas ute över öppen eld, toalett med dusch typ skopmodell  finns. Alla sover på madrass på golvet under myggnät. Möblemanget består av en soffgrupp, några plastbord och stolar till alla församlade, TV finns.  Men huset är fyllt med mycken mänsklig värme och ligger i ett vackert, lummigt och lugnt område, omgivet av div odlingar, inte långt från Kongofloden, man ser Brazzaville på andra sidan.

Vi satte igång utbildningen i entreprenörskap i vardagsrummet. Men först talade Clement i mycket uppskattande ordalag, allt på god svenska och franska, växelvis. Han påstod att vi kommer med en ny mission. Det klart att det kände vi upplyftande att få de orden från en f.d. missionsföreståndare. Julienne fortsatte med en lång bön för hela detta projekt. Bernt och jag tog sedan vid och pratade entreprenörskap. Plötsligt kom det en våldsam explosion. Och de upprepades några gånger under dagen. Det visade sig att man sprängde sten och berg en bit bort.  Kl 2 åt vi middag den bestod av kyckling, ris,  potatis till vitingarna, maniok och kokta maniokblad. Till dessert blev det kaffe och muffins men bara till vitingarna. Efter maten fick alla presentera sig. Det verkar vara en fin grupp, nästan alla hade universitetsstudier och de flesta talade engelska, medelåldern bedömer jag till ca: 35 år. Alla hade arbete, men ville ändå satsa på något nytt. Vi tror att gruppen består av människor som har ambitioner och vill ha förändring. Vi höll på till femtiden. Sedan samlade Julienne entreprenörerna och diskuterade vårt föreslagna arrendekontrakt.

Vid sextiden återvände vi mot hotellet, men det blev en något mödosam resa. Vid två tillfällen fick vi välja nya vägar. Nästan tre timmar tog det för oss att ta oss sträckan mellan Nyambudis och hotellet, en sträcka på omkring 3 mil. Det var trafikkaos i så gott som i hela stan. Bilar överallt tätt packade. Värmen var mellan 25 – 30 gr och alla dessa avgaser, ögonen sved. Vi blev mer eller mindre förgasade. Vi överlevde och efter att Yapeco fixat några bullar, ost och lite vatten efter hemkomsten blev det horisontalläge och sömnen infann sig ganska snart.