Nya vattenrör till Matadi
Vissa dagar har vi haft problem att få tag i vatten. De gånger vi har haft vatten i ledningarna är lätt räknade. Vill minnas att vi haft vatten i ledningarna vid två tillfällen under de tre veckor vi varit här. De dagar vi haft vattenbrist gäller det att duscha snålt. Mitt rekord är 2 liter för en dusch, det blev en mini, då gäller det att ta vara på varje droppe och utnyttja dem maximalt. Staden håller på att lägga nya vattenledningar så vi hoppas på bättre tider. Ett stort gäng gubbar i hjälm, storstövlar och gula västar gräver rörgravar för hand. Inga djupa rörgravar men ändå måste det vara ganska svettigt.
Vattnet hämtas i dunkar, ett tiotal åt gången, med bil, en km bort. När det kommer vatten i ledningarna tappar man upp i alla tillgängliga kärl. I natt kom det ett rejält regn, då gäller det att samla så mycket man kan. Yapeco var uppe och såg till att kärlen blev fyllda. Här får vi lära oss vilket arbete det är med vattenförsörjningen, när vattnet ska hämtas i dunkar.
Tyvärr har det regnat för lite denna regnperiod här i Matadi. Jordbrukarna lider av torkan. De hoppas att sista månaden som nu är inne av regnperioden ska ge rikligt med regn. Nattens regn uppskattar vi till 50 mm kanske mer. Vi bedömer mängden regn utifrån tiden det regnade och dånet som det åstadkom i huset.
På förmiddan besökte vi Ecobank och hade en pratstund med bankdirektören. De har nu ordnat så att vi har vårt konto kopplat till internet. Han var intresserad att komma till Sverige och förhörde sig hur man kan ordna det. Vi redogjorde för turerna kring inbjudan, visumansökan och resmöjligheter. Efter det var vi till ett airtel-kontor, en telefonoperatör, där Julienne ordnade så att Skype ska fungera i hennes telefon. Jag fick också en pratstund med en kongoles som bott i USA i 24 år, hade sin familj där och var dataprogrammerare.
En liten överraskning uppstod när vi skulle lämna affären. Entrédörren gick inte att öppna, vi var innelåsta. Vi hade inte brått och vi var omgivna av en behaglig temperatur genom luftkonditionering så någon nöd gick det inte på oss precis. Efter en stund kom det en man utifrån och öppnade och vi kunde vandra vidare och en god vän tog oss senare till Yapecos kontor. Där blev det några timmars kontorsarbete innan det var dags att ta taxi och återvända hem och inta middan.
