På kvällen i fredags blev det strömavbrott och därför blev det en förkortad lektion igen. Tyvärr var det för samma klass som förra gången, som tur är så är det en klass där många kan en del engelska redan och hänger med bra. I förmiddagsklasserna är det fler barn med. Det gör det hela å ena sidan lite knepigare eftersom det blir ett stort gap mellan högsta och lägsta nivån men å andra sidan blir det lättare för de är så glad och ivriga och gillar alla övningar! Särskilt sångerna och lekarna är uppskattade och det är det jag tycker är roligast också! Lektionsmaterialet som nu är uppe i nummer tre bestod av kroppen och familjen och det blev sånger som give me that old time religion, head schoulder knees and toes och fader abraham.

När vi åkte hem från förmiddagslektionen i fredags mötte jag några kvinnliga fotbollsspelare som var på väg hem från en match eller träning, det var kul att se att det inte bara är män och killar som spelar. Jag blir allt lite sugen på att vara med att spela! Jag ser barn lite härstans och varstans som spelar boll och det är enkla och utnötta bollar som gäller, barfota och med stenar som mål men glädjen är det inget fel på och inte heller tekniken!

I lördags vaknade jag tyvärr med halsont. Jag hoppades verkligen att jag skulle bli frisk snart eftersom jag inte vill komma ner och bli sjuk det första jag gör. Tur i alla fall att jag är ledig på lördagar och hade gott om tid för rekreation. Eftersom det var strömavbrott hela morgonen kokades morgongröten utomhus på en eld. Efter frukost var jag i alla fall frisk nog för att kunna hjälpta till att tillaga saka saka. Det är en växt som de odlar här hemma i trädgården. Först plockar man den och knipsar av löven, sen tvättar man den i olika omgångar, sen kokas den innan den mosas i en jättestor trämortel.. Det är väldigt mycket jobb för att få iordning maten här jämfört med hemma men det blir väldigt gott liksom all annan mat här!

Som tur var blev förkylningen i vart fall bättre till söndagen och tur var väl det eftersom jag skulle sjunga en sång i kyrkan idag. Det gjorde jag också och denna gången blev det ”Kumbaya my lord” som blev framförd på församlingens lilla synt.

Nu har jag varit här i Congo i två veckor och snart arbetat som engelskalärare i en skolvecka. Lektionerna går faktiskt riktigt bra och det blir mindre och mindre ansträngande för varje gång, det är väl för att jag börjar lära mig kan jag tro och fått in svängen på det hela.

Eleverna är nu uppdelade i fyra klasser. I början av varje klass är det ca fyra personer som kommer men när vi slutar lektionerna är det runt tio varje gång. Att komma i tid är kanske inte jättehögt prioriterat här. Eftersom det är fyra klasser och två lektioner per dag så har jag denna vecka hunnit med lektion ett och två hittills och ska idag påbörja lektion tre. På lektion två var det siffrorna, dagarna, månaderna och årstiderna som stod på schemat. I övningarna ingick bland annat de svenska sångerna måndag gör jag ingenting och tio små indianer översatt av mig själv till engelska och väldigt dålig franska. Att sjunga har jag upptäckt är ett väldigt bra redskap för inlärning och det är också mycket uppskattat utav eleverna. Ett annat bra inlärningssätt är att skriva upp en lätt dialog på svarta tavlan som alla elever var och en för sig får komma upp och läsa med mig. På så sätt så kan jag ge lite personlig hjälp till alla och det blir även bra repetition för alla elever att höra samma dialog om och om igen.

Lektionen i onsdags eftermiddag var lite speciell. Strömmen hade nämligen gått som den gör titt som tätt här och det betydde inga större bekymmer i början av lektionen men efter klockan sex blev det mörkare och mörkare i det lilla klassrummet och till slut fick de som hade sitta med sina mobiler och lysa på sitt material. Till slut bestämde vi oss för att fortsätta lektionen utomhus. Det gick till en början också bra men vid halv sju blev det för mörkt också och vi fick avsluta lektionen där. Endast någon minut efter det gick strömmen dock på men vi bestämde ändå att avsluta lektionen där.

Det mest händelserika utanför lektionstid angående mig själv var att jag var med om en kycklingslakt hemma hos Yapeco och Augustine . Det började på morgonen att jag skulle kolla på när Augustine skulle döda några kycklingar, när hon frågade om jag ville prova var jag inte sen att haka på. Man får ju passa på att lära sig nya saker när man kan, man vet aldrig när man kan ha nytta av att kunna döda en kyckling. På den långa rasten som jag har mitt på dagen sen så hjälpte jag även till lite grann med att rensa kycklingarna, men jag kan säga att gräva ut inälvorna på någon varelse igen dröjer nog ett tag tills jag gör igen.

Då var äntligen första lektionen avklarad!
Det var åtta elever och jag i ett litet klassrum om man jämför med de jag är vana vid hemma i Sverige. Men det var väldigt rent och snyggt och inget klotter som ofta kan uppenbara sig i klassrum hemmavid. Yapeco och pastorn var två av eleverna sen var det tre män, en kvinna och två barn , en flicka och en pojke. Lektionen berörde områdena presentationer av oss själva, både på engelska och franska och allmäna uttryck som please, goodday, how are you etc. Jag hade fyra olika övningar där den mest uppskattade nog var att spela memory. Att jag inte kan prata franska var inte så stort problem utan det mesta gick bra men det är några detaljer som jag ska tänka på nästa gång. Något min pappa försökte lära mig innan var det här med tavelteknik men tyvärr är jag inte alltid så bra på att lyssna när mina föräldrar ger råd så det är något jag ska tänka på till nästa gång, till exempel skriva engelska med gul krita och franska med blå och alltid börja till vänster. En annan svårighet är att alla är olika bra, men jag tror att det är något som mest visar sig så här i början när det gäller allmänna uttryck som ”hello”, det är inte så konstigt att vissa kan dem och andra inte. Nästa lektion som ska handla om familj och djur tror jag att det kommer vara mer lika. En annan svårighet är att om någon tar lite tid på sig för att svara eller läsa så är resten snabbt där och fyller i. I all välmening naturligtvis men jag ska leta upp vad vänta heter på franska när jag kommer tillbaka till min ordlista hemma i huset så ska nog det lösa sig också. Annars gick som sagt allt bra och jag tror och hoppas att alla uppskattade lektionen. Vid fem ska jag ha grupp 2 med samma lektionsmaterial vi får hoppas att även den går bra.

I fredags var jag på en kongolesisk begravning. Det var en av Yapecos vänners mamma som hade dött vid 85 års ålder. Jag förstod först inte att det var en begravning. Den var utomhus utanför ett sjukhus och gick till som så att de bar ut de döda (i kistor) från sjukhuset till en platå utanför och där stod en kör och närstående och samlandes kring kistan och sjöng. Runt omkring allt stod sen annat folk och tittade på. En stor skillnad från Sverige var att sångerna var ganska glada och det dansades också och även kläderna var färgglada.

Efter åkte vi och hämtade upp Augustine som varit i Kinshasa en vecka. Hon är väldigt trevlig och snäll och det är kul att hon kommit tillbaka. Hon hade till och med med sig en present till mig från huvudstaden, en väldigt fin silverring. Hennes syster och två barn var på besök på eftermiddagen och vi pratade lite engelska och franska med varandra och jag har upptäckt att jag faktiskt lärt mig en del och det är kul. På kvällen lärde jag Stig och Signe finns i sjön och ett annat kortspel och kvällen fördrev således med dessa.

Det blev två gudstjänster igen även denna söndag men både i Baobaokyrkan den här gången. Den första på franska och den andra på kikongo. Angående den första så förstod jag mer av predikan idag än jag gjorde förgående söndag vilket alltid är positivt. Det hade självklart varit väldigt intressant att lära sig lite utav kongolesernas egna inhemska språk kikongo och endast franskan som blev det officiella språket i och med koloniseringen men eftersom det är franska som jag kan ha nytta utav utanför Kongo så satsar jag på den och det är svårt nog. Men jag har lärt mig ”m´bote” och ”tutondele” i alla fall som betyder god dag respektive tack. På gudstjänst två fick jag gå fram igen och prästen introducerade mig och de hälsade mig välkomna och då sa jag just ”tutondele” till församlingens allmänna förtjusning och uppskattning. Efteråt blev det ett möte med de elever från kyrkan som ska lära sig engelska. De var lite oroliga över att inte jag kan prata franska och det är även jag men jag hoppas att jag kommer överbevisa både mig själv och dem på min första lektion idag.

Efter middagen i Onsdags efter middagen som bestod av spenatgryta och ris bad jag om att få gå ut på en liten promenad, Signe och Stig följde med och jag fick chansen att ta många bra foton! Alla ropar Moundele efter mig och nästan alla är väldigt glada över att se mig! Jag frågar alltid innan jag tar kort och de flesta vill vara med men vissa är blyga och säger nej. När promenaden var slut gick vi till en granne som bjöd oss på läsk utanför hennes hus, det var samma kvinna som jag och Stig köpte bröd av min första morgon. Hon var väldigt glad över att få ha mig som gäst och vi pratade lite, med betoning på lite, franska med varandra. Den börjar gå lite bättre och jag lär mig mer och mer för varje dag. Men jag har också upptäckt att det ibland kan vara skönt att inte alltid förstå vad de säger eller kunna prata, annars befarar jag att jag skulle bli pratandes hela dagarna i ända.

Kvällen fördrevs sen med att jag och Yapeco kollade fotboll och jag förberedde undervisningen. Ikväll har jag gjort memory med veckodagarna, siffror, hälsningsfraser med mera. Jag har också klippt ut övningslappar till eleverna där de ska få dra linjer mellan siffror och de engelska stavningarna på siffrorna. De tär riktigt underhållande att komma på olika övningar! Eftersom det inte är något fel på fantasin kommer det nog bli en hel del lekar och sånger också för att lätta upp det hela och förhoppningsvis skapa en glädje kring inlärningen av engelska.

Jag har haft tre stora problem de senaste dagarna som jag nu efter lite tankeverksamhet kommit fram lösningar på. Det första problem har varit myggbett under natten men nu har jag lärt mig att trycka in myggnätet så hårt under madrassen att de inte har en chans att komma in. Idag lyckades jag också få in en bra teknik på hur man ska duscha genom att hälla vatten ur hinkarna över sig, det har bara tagit mig nästan en vecka. Det tredje problemet har varit tupparna och hönsen som väcker mig halv sex på morgonen och det har varit omöjligt att somna om till det högljudda kacklet men lösningen här har blivit att lyssna på musik från min ipod. Jag säger som min mamma brukar säga: skam den som ger sig!

Jag har kommit att lära mig under de senaste dagarna att det här med tiden inte fungerar riktigt på samma sätt här som det gör hemma i Sverige. Jag hoppades att jag kunde börja min undervisning denna vecka men planeringsmötet med pastorn har dragit ut på tiden och inte förrän igår kom vi fram med en planeringsplan. Den ser ut som så att jag ska börja på måndag och har två lektioner varje dag från måndag till fredag​​. En på morgonen och en på eftermiddagen. Jag har delat upp de 48 elever i fem klasser och varje klass kommer att ha två lektioner varje vecka. Det blir cirka 20 lektioner per klass. Under den tiden kommer vi förhoppningsvis att gå igenom sådana saker som siffror, färger, djur, kroppsdelar, mat, sociala uttryck, resor etc. Å ena sidan hoppades jag att få komma igång lite tidigare men å andra sidan är jag ganska tacksam att ha lite extra tid att acklimatisera mig på och framför allt lära mig lite mer franska.

Och den här med franskan, jag är väldigt glad att ha Stig och Signe! De är mer än villiga att hjälpa till och de är också mycket angelägna om att lära sig engelska och det är så inspirerande att se! Igår tillbringade vi eftermiddagen med att lära varandra våra språk. Jag lärde också Signe att spela lite piano. Jag känner mig lyckligt lottad över att ha placerats i Yapecos familj. De är mycket gästvänliga och vänliga mot mig och jag är välidgt tacksam mot dem!

Jag är också mycket tacksam mot Matadi Support Group som gav mig denna möjlighet att se det riktiga Afrika och Kongo, och hittills har jag älskat varje sekund av det! Matadi är en mycket trevlig och vacker stad och människorna är så vänliga. Jag ser och lär mig också så mycket grejer som jag aldrig annars skulle och det är mycket intressant!

Nu ska jag fortsätta planera min undervisning för nästa vecka. Just nu försöker jag att hitta några bra låtar på engelska och översätta dem till franska. Fortsättning följer …

Jag väcks bokstavligen talat av tuppen. Klockan tio i sex bestämmer sig Augustines höns för att vakna och de har inget medlidande men en stackars svensk. Sen blev det frukost bestående av gröt, te, jordnötter och bröd. Brödet var jag med och köpte då Stig Yapecos son tog med mig ut på en liten promenad på morgonen. Jag fick då också turen att få ta många fina foton. Klockan kvart i nio kom vi sedan till Baobaokyrkan. Jag fick presentera mig själv inför församlingen med hjälp av dålig franska. Efter att jag berättat att jag gillar att sjunga och spela piano och gitarr blev jag självklart uppbjuden på scen för att framföra något. Tyvärr har jag inte den förmågan att jag kan spela på gehör och det är allt för få låtar som jag kan utantill och således sjöng jag accapella Amazing grace både på svenska och engelska. En tjej från publiken började sjunga andrastämma så det blev riktigt bra till slut.

Vid halv elva var gudstjänsten slut och det bar iväg till dagens andra kyrkobesök som var i baptistkyrkan. När vi kom in var det redan fullsatt i kyrka. Hela kyrkan sprakade av färg utav kongolesernas vackra dräkter. Gudstjänsten tog inte slut förrän vid fyra men det kändes ändå inte tråkigt eftersom den största delen bestod av sång från olika körer. Det var otroligt bra kvalitet på musiken och dans och glädje var det heller ingen brist på! Även här fick jag en gång ställa mig upp och vinka till församlingen men annars var det största fokusen inte på mig utan på den nya prästen som invigdes idag.

Efter gudstjänsten fick jag träffa Julienne för första gången, hon som vanligtvis brukar vara tolk för Matadi Support Group och jag fick därför även idag prata lite svenska. När vi kom hem stod maten återigen och väntade och idag bjöds det på kyckling och ris, min favoritmat! På kvällen kollade vi på fotboll Kongo mot Kamerun och sen drack jag te med Signe och Stig, Yapeco och Augustines barn och sedan förberedde jag min engelskaundervisning något. Förhoppningsvis kommer jag dra igång med den i veckan, i morgon ska vi i alla fall planer upplägget med prästen. Jag hoppas det ska gå bra och att jag ska lyckas lära dem lite engelska även om jag varken är lärare eller kan prata franska. Jag tror och hoppas att med Kongolesernas goda vilja så ska det nog gå vägen till slut.

På lördagen vankades det frukost hos pastorn namn som bodde granne med motellet. Edi har bott i Sverige och vi kunde därför konversera på svenska och det kändes nästan som hemma! Därefter började den ca 40 mil långa färden till Matadi. Den tog ca sex timmar och under tiden fick jag uppleva fantastisk natur, tre bilbyten och bekantade mig med en och annan liftare!

En utav våra medpassagerare frågade mig vad mina första intryck var av Kongo och mitt svar blev farligare trafik, mycket mer människor ute och framförallt barn som ville säja proviant samt att Kongo är så färgglatt. Överallt man ser sprakar det av färg. Inte endast den gröna naturen, blåa himlen och röda marken utan även de färgglada husen och både männen och kvinnornas fantastiska kläder! Angående barn som säljer saker så räcker det med att vi saktar in för ett gupp vilket förekommer med jämna mellanrum så sticks minst fem huvuden in och ber oss att köpa något. Vi får i oss färdkost som mandariner, jordnötter och vatten utan att behöva lämna bilen. En gång så gick vi däremot ut på en marknad för att köpa med oss morötter och tomater hem.

Längs med vägen finns det otaliga byar bestående av små hyddor gjorda av tegel där människorna sitter utanför och väntar på förbiåkande som de kan sälja sina varor till. På mer än ett ställe så ropar de när de får se mig, jag välkomnas med stora leenden och Bonjour madame! Salut! Bon voyage med mera. När jag hälsar tillbaka eller vinkar blir det ännu gladare och på något ställe springer de till och med efter bilen en bit.

Till slut kommer vi då fram till Yapecos hus i Matadi! Huset ligger högt upp och har en fantastisk utsikt. Vid bordet väntar sedan en god måltid bestående av rätter jag aldrig förut ätit: olika fiskrätter, sallader, kokta bananer, stark sås och Kasawabread. Efter blir det lite samkväm i deras vardagsrum då jag bland annat skriver detta inlägg men sedan bryts elektriciteten och vi får roa oss med att höra levande musik utifrån. Senare tar Yapeco med mig på en kvällspromenad genom staden i strömavbrottet. Vi hälsar på några av hans vänner. Innan jag går och lägger mig så bjuds det på lite hemmagjorda chips av potata och rostade jordnötter.

Då var det dags för mitt första inlägg här på bloggen!
Efter månaders väntan och förberedelser var det i fredags äntligen dags att ta flyget ner till Kongo Kinshasa. Lite nervös var jag allt inför min resa och framför allt eftersom jag precis har börjat lära mig franska, hur skall jag då kunna lära någon engelska? Men när flygplanet landade i Kinshasa och solen lyste röd i solnedgången så var jag endast förväntansfull och nyfiken och såg fram emot att få spendera min sommar i Matadi. Dessutom så jublade alla afrikaner så högt och länge att jag inte kunde låta bli utan att tjoa med och trivas!

Trots att det ska vara sommar i Sverige så blev klimatskillnaden ändå stor då jag lämnade ett regnigt och kallt Göteborg och när jag steg ut från planet var det 29 grader i Kongo. En utav Yapecos vänner stod utanför planet och väntade på mig och ledsagade mig igenom flygplatsen och bagagehämtning och fram till parkeringen där Yapeco med bil och chaufför väntade. Vi körde in till Kinshasa och besökte där Yapecos vänner och hans fru Augustine en liten stund och jag fick pröva min franska lite grann och jag upptäckte att man kommer långt med kroppsspråk och lite god vilja. Jag, Yapeco och Augustine åkte därmed vidare genom city till det motell vi skulle sova på och efter ätit en god medköpt middag trängde vi tre ner oss i rummets enda dubbelsäng, finns det hjärterum finns det stjärterum!

Gabriella Knutsson från Ulricehamn och Stockholm reser till DR Kongo den 14 juni som vår första volontär. Gabriella är 23 år och läser Socionomprogrammet på Stockholms Universitet. Hon kommer att bo, och undervisa i engelska i staden Matadi. Hon kommer att stanna i Matadi i två och en halv månader. 48 elever har anmält sitt intresse att lära sig engelska. De flesta är medlemmar i Baobab kyrkan, flera av dem är också entreprenörer och ingår i vår verksamhet.

Gabriella har redan hunnit med att syssla med många olika saker utöver sina studier. Hon har varit personlig assistent, undersköterska, telefonförsäljare, arbetat på terapiavdelning för äldre, bott och arbetat som au-pair sju månader i Melbourne i Australien men där också som fritidsledare på konfirmationsläger, varit scoutledare hemma i missionskyrkan, är också aktiv och duktig fotbollsspelare för närvarande i Aspuddens damlag i Stockholm. Andra idrotter och aktiviteter som intressera Gabriella är längdskidåkning, slalom, löpning, cykling och friluftsliv.

Gabriella gillar också sång och musik. Hennes instrument är gitarr och piano. Hon sjunger och spelar i olika kyrkor när tillfälle ges.

Baobab kyrkan med sina 1500 medlemmar är vänförsamling till Hökerums och Blidsbergs missionsförsamlingar. Ska den här relationen komma någon vart och utvecklas måste vi ha ett gemensamt språk. Då är engelskan det naturliga språket. Gabriella kommer nu att lägga grunden till denna undervisning som vi hoppas ska fortsätta med fler ideella insatser i framtiden.

Men nu hälsar vi Gabriella välkommen som medarbetare i Matadi Support Group. Av rapporter från Matadi så väntar de på henne.

Gabriella har lovat att skriva i den här bloggen om sina upplevelser i Matadi så håll utkik.