Räddning påväg
Under morronpasset förberedde jag vårt avslutande möte som blir på söndag eftermiddag, ev med fortsättning på måndag förmiddag. Det gäller registrering av Congo Support Group, beslut och ansvarsfördelning fram till oktober då det tänkt att dra igång entreprenörsutbildning här i Kongo-Brazzaville.
Efter frukosten startade vi återfärden mot BZV. Lite problem under vägen hör ju till vanligheterna här. Väglaget var inte det bästa. På morgonen kom det mycket regn med dunder och brak av åska. Utanför stan var lervägen hal. Regn i lagom mängd + lera = glashalt. Vår bil åkte i diket. De övriga i sällskapet sköt på och upp den så vi kom på vägen igen. En dikeskörning till utanför Lutete. Bilen bara släppte greppet på vägen, for runt och ner i diket. Denna gång tog sig bilen upp av egen maskin med fyrhjulsdriften. Nästa gång var det motorstopp för en bil. Fel på bränsletillförseln. Det tog en halv timma så var det fixat.
Så kom vi till ett svårt passage, stora vattenfyllda hål. Några senegaleser som hade en vanlig personbil satt fast. De var i Kongo för att köpa getter. 10 stycken låg vid sidan av vägen med hopbundna ben. De var urlastade för att bilen skulle bli lättare. Det hjälpte inte, de satt där de satt. Vi fick köra en kringgående rörelse för att komma förbi och en av våra bilar drog loss gethandlarna. Glada i hågen åkte de vidare till nästa hinder. Att trafikera lervägarna efter ett regn är näst intill omöjligt om man inte har fyrhjulsdrift.
Efter 12 timmars körning var vi framme i byn Madingou, kl 20.30. I denna by är José född och uppvuxen. Folket här blev mycket besvikna över att vi inte stannade här på vägen ner till Mossendjo för att ha ett möte. De lät meddela att om vi inte stannar på återresan kommer de att stänga av vägen. Nu talar folket till de folkvalda tydligt och klart. Det var bara att stanna där för ett möte. Omkring 75 personer hade väntat ut oss. Några påstod att det hade varit minst 400 personer under eftermiddan samlade för att träffa oss men gett upp och gått hem. Mötet hölls i en lokal med jordgolv och plåttak. Lokalen var packad och det blev några korta anföranden av José, Joseph och Annicet. Bernt och jag pratade lite också om MSG. Josés morfar och mormor var med , ett gammalt härligt par. Så kom presenterna fram, de bestod av; en get, papaja, jordnötter, maniok och bananer.
Mötet i Madingou var det sjunde mötet vi haft sedan förra söndagen. Annicet, Joseph och José har alltså ingen partitillhörighet och det finns 13 sådana i parlamentet av 139 ledamöter totalt. Våra vänner är annorlunda, upplever vi, än den gängse bilden av en politiker här. De talar mycket om förändring och att kongoleserna måste tänka nytt och att det är inte fråga om ”vad Kongo kan göra för dig utan vad du kan göra för Kongo” Arbetets väg med utmaningar och entreprenörskap måste till för att ett nytt Kongo ska växa fram. De vill ha förändring. De är vad vi förstår inte barskrapade och satsar egna pengar för att få till förändring. Vår respekt för deras arbete har vuxit betydligt under veckan här. MSG har fått stor uppmärksamhet och vi går in nu i ett planeringsstadie med fördelning av arbete och ansvar. Det är bara genom samarbete vi kan nå resultat. Tillsammans förändrar vi världen.
Vi tog in på härbärge i staden, fick kokt fisk och maniok till kvällsmat, därefter sängdags.
