Bernt har fått skrivarinspiration

Therese bjöd på havregrynsgröt med skivad banan men även på tunn omelett med lök och tomater , allt välsmakande. Hon kan vitingarnas frukostvanor vid det här laget. Så började jag dela ut medhavda grejor från Sverige. Först blev det medicinen till IME sjukhuset, som min läkare skrev ut på mig.  Sjuksköterskan Samuel på IME ska ha medicinen, han har en patient, en kille, som är mjältsjuk. Therese tog hand om medicinen hon är kollega med Samuel och känner honom.

Förmidagen ägnades åt skrivarbete, protokoll från gårdagens möte och en del utbildningsmaterial som skulle kompletteras. På eftermiddan skulle Emy Miantezila komma hit men han lyste med sin frånvaro, vi hoppas att han har tid med oss i morgon innan vi reser till Matadi. På det viset blev det skrivarbete även på efter middagen. Nu har jag kommit ifatt det som inte hanns med hemma. Det kan vara bra att en del möten uteblir, då kan man ta annat som står på kö. Här är mycket bra att sitta och arbeta. Vi har bara haft två strömavbrott och det fina med dem var att de varade bara 10 minuter. Det hör till ovanligheterna att de är så korta.

Under tre dagar har jag betraktats som en hacker från Kinshasa. Google Gmail har infört säkerhetsrutiner som inte är helt lätta att komma underfund med. Jag har nämligen gmail.com som utgående server för min e-post. När gmail misstänker någon som vill kapa kontot blir det spärrat. Problem har uppstått p g a att jag abonnerat på ett kongolesisk mobilt bredband registrerat i Kinshasa. Detta förhållande att en stackars svensk reser så långt bort som till Kongo Kinshasa, abonnera på ett kongolesiskt mobilt bredband och dessutom användet det och skicka e-post finns tydligen inte med i Google gmails sinnevärld och deras tankeförmåga sträcker sig tydligen inte så lång som till Kongo. Begränsningar är ett mänskligt fenomen.

Jag har lärt mig nu att varje gång min dator försöker att skicka e-post när jag kopplat upp mig och de spärrar kontot skickar de en kod till min mobiltelefon. Den koden ska jag lägga in på en speciell hemsida och intyga därmed att jag är Yngve Håkanson från Töve och ingen hacker från Kongo och det är bara den sist skickade koden efter sista uppkopplingen som godtas. Tre dagar tog det och först den tredje koden jag fick funkade. Min mobiltelefon hade Kerstin i Dalsland och jag hade vissa svårigheter att nå henne. Den först koden gick via Moskva och Hökerum i ett par omgångar, den andra och tredje fick jag genom min vän Timo i Hökerum som var på tråden idag genom Skype. Viken bra uppfinning! Tack Timo för förmedlingen. För andra gången kunde han slutligen ringa Kerstin och få den färskaste koden.  Om jag förstår saken rätt fyller du år idag. Grattis!! Och till råga på allt fick du ett skypesamtal från mörkaste Kongo om krångligheter med gmail.