{"id":88,"date":"2010-10-18T05:35:42","date_gmt":"2010-10-18T05:35:42","guid":{"rendered":"http:\/\/matadi.hakanson.se\/wordpress\/?p=88"},"modified":"2011-01-28T22:13:33","modified_gmt":"2011-01-28T22:13:33","slug":"exhaustsystem-goes-to-blazes","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/matadi.hakanson.se\/se\/exhaustsystem-goes-to-blazes\/","title":{"rendered":"Avgassystemet gick \u00e5t skogen"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/matadi.hakanson.se\/wp-content\/uploads\/2010\/10\/avgassystemet.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignleft size-full wp-image-381\" title=\"avgassystemet\" src=\"http:\/\/matadi.hakanson.se\/wp-content\/uploads\/2010\/10\/avgassystemet.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"225\" \/><\/a>Kl 07 \u00e5t vi frukost. Idag i dagsljus. I g\u00e5r kv\u00e4ll mat i stormlyktans sken. I Luozi finns ingen str\u00f6m fr\u00e5n Inga. Lendo och en liten tunn dam sk\u00f6tte om matlagningen.  Jag sa Pauline till henne, hon svarade, oui.  Detta \u00e4r samma Pauline som Alice Sandblom skrev om i sina dagb\u00f6cker fr\u00e5n 80-talet. Kerstin, Jenny och jag l\u00e4ste s\u00e5 mycket vi hann i dessa historiska dokument. Hur svenskarna firade jul, hur Robert slaktade tv\u00e5 kor, samme Robert som vi bes\u00f6kte i g\u00e5r, hur hans fru Ruth tog hand om slakten, en del f\u00f6r egen del och en del s\u00e5ldes.<\/p>\n<p>Edi och Robert kom och tog farv\u00e4l av oss. Robert var p\u00e5 v\u00e4g till sina odlingar i sin robusta jeep. Edi bad f\u00f6r oss och s\u00e5 bar det av till f\u00e4rjan. V\u00e5rt f\u00f6rsta etappm\u00e5l var att komma med f\u00e4rjan kl 08. P\u00e5 v\u00e4gen dit var det en galning som k\u00f6rde om oss. Hans bil hade knappast kontakt med marken. Han fl\u00f6g fram \u00f6ver alla h\u00e5lorna som idag var delvis vattenfyllda efter nattens v\u00e4lsignande regn. Att ingen str\u00f6k med i denna framfart var ett Guds under. Gud \u00e4r stollars och barns beskyddare. Galningen kom med p\u00e5 f\u00e4rjan men inte vi.<\/p>\n<p>Det var till att v\u00e4nta till n\u00e4sta avg\u00e5ng. Bara att s\u00e4tta sig ner eller ta en promenad och ta det lugnt.<\/p>\n<p>I Kongo har vi tid, ingen klocka som kan stressa upp oss. Med oss i bussen var ocks\u00e5 Celine, fru till vice missionsf\u00f6rest\u00e5ndaren L\u00e9vy Matondo. Vi skulle haft med en till men denne d\u00f6k aldrig upp. H\u00e4r k\u00f6r man inga tomma bilar eller bussar. H\u00e4r utnyttjas dessa maskiners fulla kapacitet plus 50 %.<\/p>\n<p>Hela tiden en kombination av gods, m\u00e4nniskor och djur. Utan tvekan mycket milj\u00f6v\u00e4nligt. D\u00e4r ligger vi svenskar l\u00e5ngt efter. H\u00e4rom dagen m\u00f6tte vi en buss liknande v\u00e5r. De hade tjudrat en get p\u00e5 taket. Den gick d\u00e4ruppe och tycktes m\u00e5 bra, kanske nj\u00f6t den av de friska fl\u00e4ktarna och utsikten. Fantasin \u00e4r gr\u00e4nsl\u00f6s i detta fascinerande land.<\/p>\n<p>Nu hade f\u00e4rjan varit och v\u00e4nt p\u00e5 andra sidan av Kongofloden som jag uppskattar till 2 km bred. Det var till att ta sig ombord. N\u00e5gra av oss vadade, men de flesta \u00e5kte ombord i bussen. V\u00e5r skicklige chauff\u00f6r tog sats men det blev stopp och vi blev h\u00e4ngande p\u00e5 kanten med ett rej\u00e4lt brak. Det \u00e4r bara att backa och ta ny sats. Nu kom vi ombord med ett n\u00e5got mindre brak. Men nu hade vi en buss som var betydligt h\u00f6gljuddare. Den l\u00e4t n\u00e4stan som ett Herkulesplan, ett s\u00e5dant med fyra motorer. Vi \u00e5kte till byn Kimbemba. D\u00e4r stannade vi p\u00e5 en skolplan. V\u00e5ra tv\u00e5 chauff\u00f6rer kr\u00f6p in under bussen och b\u00f6rjade reparera. Hugo tog fram sin verktygsl\u00e5da med sin silvertejp och st\u00f6ttade dem. Hugos och hans verktygsl\u00e5da har varit ov\u00e4rderligt under v\u00e5r resa. Han, den ende av oss, har varit i Kongo f\u00f6rut.<\/p>\n<p>Under tiden tr\u00e4ffade vi m\u00e5nga skolbarn. F\u00f6rst ut var en klass fem\u00e5ringar ca: 40 barn. I brist p\u00e5 l\u00e4rosalar fick de ha sin f\u00f6rsta lektion p\u00e5 skolplanen. De hade en l\u00e4rare som ut\u00f6vat det yrket i 58 \u00e5r ber\u00e4ttade han f\u00f6r Gunnel. Bernt ledde alls\u00e5ng med dem, uppskattat av b\u00e5de l\u00e4raren och barnen sedan tog l\u00e4raren \u00f6ver och lekte med dem. Vi bes\u00f6kte lite \u00e4ldre barn i deras skolsalar, de l\u00e4ngst bak hade en skrivbr\u00e4da framf\u00f6r sig de andra hade bara en br\u00e4da lagd p\u00e5 stenar att sitta p\u00e5. Det blev jubel n\u00e4r vi vitingar d\u00f6k upp. Vi st\u00e4llde nog till f\u00f6r l\u00e4rarna, men vi blev inte utk\u00f6rda. Barnen i sina vita skjortor och de flesta i m\u00f6rkbl\u00e5 byxor eller kjol s\u00e5g v\u00e4lm\u00e5ende ut och framf\u00f6r allt den gl\u00e4dje de utstr\u00e5lar griper tag i en. N\u00e4r det var rast kom de till oss och en stund hade vi ett hundratal runt oss. Sina skrivb\u00f6cker hade n\u00e5gra i en liten plastp\u00e5se under armen, andra hade inget. Bernt ledde alls\u00e5ngen och det var mycket skratt och jubel. Pl\u00f6tsligt f\u00f6rsvann de och d\u00e5 s\u00e5g vi hur fint de st\u00e4llde upp utanf\u00f6r skolsalarna. Rektorn talade till dem och sedan t\u00e5gade de in p\u00e5 led.<\/p>\n<p>Vi var n\u00e5gra som \u201dpratade\u201d med lite \u00e4ldre elever som gick i sekund\u00e4ra skolan. De ber\u00e4ttade att det var 6 klasser i vardera prim\u00e4r och sekund\u00e4ra skolan. De h\u00e4r pojkarna gick i klass 4. En av dem l\u00e4ste engelska f\u00f6r oss ur sin skrivbok. De hade inga l\u00e4rob\u00f6cker, allt de hade var skrivb\u00f6cker och det de l\u00e4ste hade de sj\u00e4lva skrivit. De undrade om vi kunde skaffa dem l\u00e4rob\u00f6cker i engelska. Hade vi haft en bokhandel inom r\u00e4ckh\u00e5ll s\u00e5 hade vi fixat det p\u00e5 momangen, men det fanns ju ingen. Jag gav den mitt sista visitkort och f\u00f6rklarade f\u00f6r dem hur de kunde n\u00e5 mig p\u00e5 webben. Om de nu fick en chans att komma till ett internetcaf\u00e9 och l\u00e4ra sig hur man hanterar det. Varje m\u00e4nniska \u00e4r en enorm potential om den f\u00e5r de r\u00e4tta f\u00f6ruts\u00e4ttningarna. Att f\u00e5 kunskap och r\u00e4tta v\u00e4rderingar \u00f6ppnar oanade m\u00f6jligheter f\u00f6r en m\u00e4nniska. Vilka fina pojkar! Kanske n\u00e5gon av dem en blivande president?<\/p>\n<p>Efter en och en halv timma gick f\u00e4rden vidare nu med ett reparerat avgassystem. Det kr\u00e4vs betydlig h\u00f6gre kompentens av en chauff\u00f6r h\u00e4r \u00e4n i Sverige. Dammet var inte s\u00e5 p\u00e5tagligt eftersom det regnat en del, men vi alla gick \u00e4nd\u00e5 \u00e5t r\u00f6tt till. Temperaturen var den behagligaste hittills, omkring 25 gr. En dikesk\u00f6rning hann vi ocks\u00e5 med men v\u00e5r duktige chauff\u00f6r lyckade trixa upp bussen igen p\u00e5 v\u00e4gen. Detta var ett m\u00e4sterstycke. Ingen beh\u00f6vde g\u00e5 ur bussen. Till Kimpese kom vi 15.30.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Kl 07 \u00e5t vi frukost. Idag i dagsljus. I g\u00e5r kv\u00e4ll mat i stormlyktans sken. I Luozi finns ingen str\u00f6m fr\u00e5n Inga. Lendo och en liten tunn dam sk\u00f6tte om matlagningen. Jag sa Pauline till henne, hon svarade, oui. Detta &hellip; <a href=\"https:\/\/matadi.hakanson.se\/se\/exhaustsystem-goes-to-blazes\/\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-88","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-msg"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/matadi.hakanson.se\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/88","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/matadi.hakanson.se\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/matadi.hakanson.se\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/matadi.hakanson.se\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/matadi.hakanson.se\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=88"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/matadi.hakanson.se\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/88\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":966,"href":"https:\/\/matadi.hakanson.se\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/88\/revisions\/966"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/matadi.hakanson.se\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=88"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/matadi.hakanson.se\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=88"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/matadi.hakanson.se\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=88"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}