![\"\"](\"http:\/\/matadi.hakanson.se\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/IMG_3162.jpg\" "\\"IMG_3162\\"")
<\/a>Ruth D asked for tea transport to Sweden<\/p><\/div><\/p>\n
S\u00e5 var det dags att l\u00e4mna Kinshasa f\u00f6r Kimpese och Louzi. Vi \u00e5t frukost tidigt och kl. 8.40 kunde vi \u00e5ka, nu i den st\u00f6rre bilen och f\u00f6r andra g\u00e5ngen. P\u00e5 bilen st\u00e5r det ”President CEC”, vilket betyder inga v\u00e4gavgifter och inga poliser som stoppar en. Bra s\u00e4rskilt f\u00f6r den h\u00e4r l\u00e5nga resan som \u00e4r 22 mil och n\u00e4r Yapeco ska h\u00e4mta sina reste\u00adrande lampor i Matadi. Vi tackade och sa adj\u00f6 p\u00e5 Nzo Binati. Ruth Diabanza kom och gav oss i uppdrag att ta med te till Sverige. Hon reste till Sverige idag efter ett halv\u00e5r i Luozi. Inga lampor beh\u00f6vde vi ta med oss, allt blev s\u00e5lt. De gick som sm\u00f6r i solsken i Kinshasa.<\/p>\n
Kinshasa \u00e4r tio mil tv\u00e4rs\u00f6ver s\u00e5 det tar en stund att komma ut ur staden.<\/p>\n
Missionsf\u00f6rest\u00e5ndare Edi Diafukuna bad en b\u00f6n i bilf\u00f6nstret och unge Augustin b\u00f6rjade k\u00f6ra och han k\u00f6r bra. V\u00e4garna \u00e4r av mycket olika kvalitet och vi \u00e4r tacksamma att vi m\u00e5dde bra de fyra timmar resan tog. Vi lyssnade mycket p\u00e5 musik via Edis skivor, f\u00f6rst svenska s\u00e5nger, sedan kongolesiska. De kongolesiska upprepar ofta samma ord om och om igen. D\u00e5 \u00f6nskar jag att vi hade \u00f6vers\u00e4ttning.<\/p>\n
Yapeco ville stanna utefter v\u00e4gkanten vid ett tillf\u00e4lle och handla. D\u00e5 kom en liten flicka fram till mitt f\u00f6nster och ville s\u00e4lja plastkassar. Jag ruskade p\u00e5 huvudet och sa ”Non” genom f\u00f6nstret, men hon s\u00e5g lika glad ut \u00e4nd\u00e5 och stod kvar hela tiden vi v\u00e4ntade p\u00e5 Yapeco. Hon ruskade p\u00e5 huvudet, n\u00e4r jag gjorde det, en trevlig och glad kontakt. Jag hade velat fotografera, men var r\u00e4dd att hon d\u00e5 skulle f\u00f6rsvinna.<\/p>\n
Vi s\u00e5g mycket olika natur, m\u00e5nga dalar och h\u00f6jder. Vi \u00e5kte igenom v\u00e4ldigt olikartade samh\u00e4llen, flera fina byar och tv\u00e5 i bara gyttjep\u00f6lar. Folk s\u00e5lde varor alldeles intill p\u00f6larna och det s\u00e5g inte roligt ut. Getter ser vi ofta i byarna och n\u00e5gon gris som letar efter n\u00e5got att \u00e4ta.<\/p>\n
S\u00e5 kom vi fram till Lukala cementfabrik, en v\u00e4ldigt stor anl\u00e4ggning och snart var vi i Kimpese.<\/p>\n
Vi \u00e5kte fram till IME-sjukhuset d\u00e4r vi gjorde studiebes\u00f6k oktober 2010 och kom till pilotvillan, d\u00e4r H\u00e9l\u00e8ne Bunisama tog emot med mycket god mat. N\u00e4r vi \u00e4tit \u00e5kte Yapeco och Augustin mot Matadi och \u00e5ter\u00adv\u00e4nder fredag morgon. Yngve och jag r\u00e5dde oss sj\u00e4lva under eftermiddagen och kv\u00e4llen i den fina och v\u00e4lsk\u00f6tta Pilotvillan, verkligen fin.<\/p>\n
F\u00e5glarna kvittrar och p\u00e5minner om v\u00e5ren hemma. Yngve och jag tog en promenad i den fina omgivningen och temperaturen \u00e4r behaglig.<\/p>\n
ngg_shortcode_1_placeholder<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
S\u00e5 var det dags att l\u00e4mna Kinshasa f\u00f6r Kimpese och Louzi. Vi \u00e5t frukost tidigt och kl. 8.40 kunde vi \u00e5ka, nu i den st\u00f6rre bilen och f\u00f6r andra g\u00e5ngen. P\u00e5 bilen st\u00e5r det ”President CEC”, vilket betyder inga v\u00e4gavgifter … Forts\u00e4tt l\u00e4sa