![\"\"](\"http:\/\/matadi.hakanson.se\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/DSCN4078.jpg\" "\\"DSCN4078\\"")
<\/a>The family Luboyi<\/p><\/div><\/p>\n
I s\u00f6ndags kv\u00e4ll checkade vi in p\u00e5 n\u00e4tet och tog ut v\u00e5ra boardingkort p\u00e5 skrivaren. Helt suver\u00e4nt! M\u00e5ndagsmorgon blev vi h\u00e4mtade av den vane Kongoresen\u00e4ren Bernt som skjutsade oss till Landvetter. D\u00e4r l\u00e4mnade vi de fyra v\u00e4skorna som hade n\u00e4st intill maximerad vikt p\u00e5 4×23 kg. Vi \u00e5t tre clementiner och lyssnade till en Kongofamilj med tre livliga barn.<\/p>\n
Tv\u00e5 behagliga flygresor. Planet till Bryssel var litet och fullt, till Kinshasa stort och inte s\u00e5 fullt. Men d\u00e4r fick vi desto mera mat. Fem g\u00e5nger k\u00f6rde tre manliga och en kvinnlig flygv\u00e4rd ut matvagnar. Yngve l\u00e4ste om Winston Churchill, jag om Potemkin. Vi kom fram till Kongo en halvtimma f\u00f6r tidigt. N\u00e4r vi gick ner f\u00f6r trappan k\u00e4ndes det som om v\u00e4rmen kom fr\u00e5n trappstegen, men det var Kongos v\u00e4rme vi m\u00f6tte, +30 grader.<\/p>\n
N\u00e4r vi st\u00e4llt oss i k\u00f6n f\u00f6r passkontroll ropade pl\u00f6tsligt v\u00e5r meste Kongokontakt Yapeco p\u00e5 oss. Han stod d\u00e4r s\u00e5 bekant bland alla ok\u00e4nda ansikten. Med sig hade han en god v\u00e4n i Kinshasa. Goda v\u00e4nner \u00e4r ov\u00e4rderligt i Kongo. Vi visade pass, boardingkort och gula kort, bevis f\u00f6r att vi tagit alla sprutor och druckit och \u00e4tit all medicin, godk\u00e4nt allts\u00e5.<\/p>\n
V\u00e5r v\u00e4ns chauff\u00f6r v\u00e4ntade utanf\u00f6r. Yngve o Yapeco fick in alla tunga v\u00e4skor. S\u00e5 b\u00f6rjade vi \u00e5ka i Kongonatten, f\u00f6rst Boulevard Lumumba med en st\u00e5tlig staty p\u00e5 den f\u00f6rste och senare m\u00f6rdade presidenten. Vi gjorde en avstickare p\u00e5 smala och d\u00e5liga v\u00e4gar, d\u00e4r bilen sm\u00e4llde i r\u00e4tt som det var, f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 G\u00f6sta Luboyi som tisdag \u00e5ker till RCA (Centralafrikanska republiken), d\u00e4r han utf\u00f6r hj\u00e4lparbete i ett krigsh\u00e4rjat land.<\/p>\n
G\u00f6sta som f\u00e5tt namnet efter en svensk mission\u00e4r har bes\u00f6kt oss i T\u00f6ve och nu fick vi h\u00e4lsa p\u00e5 fru och tre sm\u00e5 barn – G\u00f6sta, Gunnel och Clarisse. Vi fikade och G\u00f6sta fick en radio som Bernt inhandlat \u00e5t honom. De kongolesiska hemmen \u00e4r trevliga, men mindre och enklare.<\/p>\n
Vi fortsatte p\u00e5 boulevarden och kom fram till Nzo Binati som tillh\u00f6r CEC- kyrkan. Albert tog emot och det var sk\u00f6nt hitta ett rum och s\u00e4tta p\u00e5 fl\u00e4kten en stund och sen sova s\u00e5 gott det gick.<\/p>\n
ngg_shortcode_1_placeholder<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I s\u00f6ndags kv\u00e4ll checkade vi in p\u00e5 n\u00e4tet och tog ut v\u00e5ra boardingkort p\u00e5 skrivaren. Helt suver\u00e4nt! M\u00e5ndagsmorgon blev vi h\u00e4mtade av den vane Kongoresen\u00e4ren Bernt som skjutsade oss till Landvetter. D\u00e4r l\u00e4mnade vi de fyra v\u00e4skorna som hade n\u00e4st … Forts\u00e4tt l\u00e4sa