![\"P\u00e5](\"http:\/\/matadi.hakanson.se\/wp-content\/uploads\/2013\/04\/CIMG0212.jpg\" "\\"P\u00e5")
<\/a>P\u00e5 flyget till Kinshasa<\/p><\/div><\/p>\n
Kl 12 l\u00e4mnade vi hotellet med buss, f\u00f6r en halvtimmes f\u00e4rd till flygplatsen. F\u00f6r att komma in p\u00e5 flygplatsen var det genomlysning av b\u00e5de kroppen och det vi hade i h\u00e4nderna, incheckning, passkontroll och en scanning till f\u00f6r att komma till gaten. Bra att det \u00e4r koll p\u00e5 resen\u00e4rerna och att flygplanen \u00e4r ett fredat omr\u00e5de. N\u00e5got annat \u00e4r ot\u00e4nkbart. Resen\u00e4rer med terror i bagaget g\u00f6re sig nog inte besv\u00e4r.<\/p>\n
Kl 15 tog en annan buss oss ut till planet och halv fyra lyfte vi. Strax efter nio lokal tid ska vi landa p\u00e5 Ndjili i Kinshasa. Turkiet \u00e4r en timma f\u00f6re oss i Sverige. Kongo, i Kinshasa, har samma tid som v\u00e5r vintertid, det inneb\u00e4r att Kongo \u00e4r tv\u00e5 timmar efter Turkiet, s\u00e5 flygtiden till Kinshasa blir n\u00e4stan \u00e5tta timmar, med andra ord n\u00e4stan hela dagen. V\u00e5ra f\u00f6rsta timmar p\u00e5 planet tillbringade vi i dvala. Det \u00e4r sk\u00f6nt och n\u00f6dv\u00e4ndigt att slappa ibland. Till middag \u00e5t vi grillad lax med sallad, br\u00f6d och lite annat tilltugg. En m\u00e5ltid som satt v\u00e4l och fyllde p\u00e5 energibehovet. <\/p>\n
Planet vi reser med \u00e4r inte s\u00e5 stort, ett Boing 737-900 ER, kapacitet f\u00f6r 154 passagerare, men det \u00e4r nytt och fr\u00e4scht. Uppskattningsvis \u00e4r vi 100 passagerare. H\u00e4lften svarta och h\u00e4lften vita. Det \u00e4r en hel del tomma stolar. Det verkar vara \u00f6verlag tre stolar p\u00e5 tv\u00e5 passagerare. Bolaget har sitt nav i Istanbul. Vart och vartannat plan \u00e4r Turkish Airlines p\u00e5 flygplatsen och den verkar enormt stor.<\/p>\n
Kl 21.03 landade vi p\u00e5 Ndjili flygplats i Kinshasa, med tv\u00e5 minuter till godo p\u00e5 tidtabellen. Yapeco har en kille som tar hand om v\u00e5rt bagage, alla v\u00e4skor var med. Med den h\u00e4r killens hj\u00e4lp \u00e4r det raka sp\u00e5ret genom tull och andra kr\u00e5ngligheter. Lite serviceavgift blir det med det \u00e4r det v\u00e4rt. Utanf\u00f6r stod Yapeco och Dik\u00e9ns, han var v\u00e5r busschauff\u00f6r 2010. De tog oss till Jbam Reny Makuala med fru Adele och deras fem barn. Jbam \u00e4r advokat. H\u00e4r ska vi bo tv\u00e5 n\u00e4tter. S\u00e5 snart vi kommit innanf\u00f6r d\u00f6rren samlade Jbam oss i b\u00f6n. En mycket naturlig handling f\u00f6r en kongoles. De var mycket v\u00e4lkomnande och de ville verkligen att vi skulle k\u00e4nna oss som hemma. Vi \u00e4r l\u00e4ttp\u00e5verkade och k\u00e4nde oss snart hemmastadda. G\u00e4stv\u00e4nlighet \u00e4r n\u00e5got som \u00e4r gemensamt f\u00f6r alla kongoleser vi m\u00f6tt.<\/p>\n
ngg_shortcode_1_placeholder<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Kl 12 l\u00e4mnade vi hotellet med buss, f\u00f6r en halvtimmes f\u00e4rd till flygplatsen. F\u00f6r att komma in p\u00e5 flygplatsen var det genomlysning av b\u00e5de kroppen och det vi hade i h\u00e4nderna, incheckning, passkontroll och en scanning till f\u00f6r att komma … Forts\u00e4tt l\u00e4sa