![\"Samuel](\"http:\/\/matadi.hakanson.se\/wp-content\/uploads\/2010\/12\/Nkailu1.jpg\" "\\"Samuel")
<\/a>Samuel p\u00e5 kr\u00e4ftfiske p\u00e5 V\u00e4ttern<\/p><\/div><\/h3>\n
N\u00e4r jag kom till Sverige 1961 hade jag familj med tv\u00e5 barn. Nu best\u00e5r min familj av sex d\u00f6ttrar, en son och fjorton barnbarn.\u00a0 Kongo \u00e4r inte ett s\u00e4rskilt angen\u00e4mt land. Krig med grannarna i \u00f6ster har gjort folket fattigare och skapat stora ekonomiska problem.<\/p>\n
Jag \u00e4r ansvarig f\u00f6r hela ungdomsverksamheten i Baskongo. Arbetet \u00e4r uppskattat av folket, f\u00f6rst och fr\u00e4mst av kyrkan men ocks\u00e5 av hela landet. Vi ansvarar f\u00f6r scoutf\u00f6rbundet och andra ungdomsr\u00f6relser.<\/p>\n
Jag \u00e4r anst\u00e4lld av staten. Att vara tj\u00e4nsteman i staten \u00e4r inget liv. Staten betalar ingen riktig l\u00f6n utan ger en symbolisk summa p\u00e5 20 dollar i m\u00e5naden. H\u00e4lften av dessa pengar g\u00e5r till hyra. Sedan beh\u00f6ver vi naturligtvis ocks\u00e5 k\u00f6pa mat, vatten och fotogen. Vi har ingen elektricitet och odlar och arbetar p\u00e5 f\u00e4lten f\u00f6r att f\u00e5 maten att r\u00e4cka till. Vi odlar jordn\u00f6tter, majs, maniok och lite bananer. Jag kan t\u00e4nka mig att ni tycker att det verkar fattigt och l\u00e5ter tr\u00e5kigt. Men vi \u00e4r n\u00f6jda och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 det att se ut som om vi har allt som ni har i Sverige. Vi klarar oss.<\/p>\n
2003 tr\u00e4ffade jag Yngves syster Inga-Maj i Mukimbungu. Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen vi tr\u00e4ffa\u00addes. Jag f\u00f6rv\u00e5nade dem genom att h\u00e4lsa dem v\u00e4lkomna p\u00e5 svenska. \u201dHur kan du svenska?\u201d fr\u00e5gade de genast.\u00a0 Jag b\u00f6rjade ber\u00e4tta om mitt liv tillsammans med de andra eleverna p\u00e5 SVF. Hemma i Sverige visade Inga-Maj foton f\u00f6r familjen. Yngve sa: \u201dDet d\u00e4r \u00e4r ju Samuel Nkailu. Vi gick i samma klass i J\u00f6nk\u00f6\u00adping. Jag m\u00e5ste skriva till honom.\u201d Och det gjorde han: \u201dOm du \u00e4r Nkailu kan du v\u00e4l ber\u00e4tta vad du gjort med jeepen. Tala om att du verkligen lever. Vad g\u00f6r du?\u201d N\u00e4r jag fick brevet var jag v\u00e4ldigt glad den kv\u00e4llen. Jag k\u00e4nde att ett nytt liv b\u00f6rjade. Jag skrev tillbaka kv\u00e4llen innan min 68-\u00e5rsdag. Det blev hela sex sidor p\u00e5 franska. Svenskan hade fallit i gl\u00f6mska.<\/p>\n
Med hj\u00e4lp av det rullande f\u00f6rem\u00e5let jeepen startade jag upp ungdomsarbete i hela omr\u00e5det n\u00e4r jag kom tillbaka till Kongo. Efter tolv \u00e5r f\u00f6rbj\u00f6d staten ungdomsarbetet i kyrkan. Vi som var ungdomsledare i kyrkan handplockades f\u00f6r att bli ungdomsledare i staten. Jag blev ungdomsledare i partiet och alla ungdomar och jag sj\u00e4lv flyttades in i partiet. Jag kunde hj\u00e4lpa dem eftersom jag k\u00e4nde till deras situation. Detta fortsatte fram till 1993 n\u00e4r b\u00f6rjan av demokratiarbetet tillk\u00e4nnagavs. Under de tolv \u00e5r jag arbetade i kyrkan sysslade jag inte bara med att starta grupper, utan \u00e4ven med att utveckla centrum f\u00f6r od\u00adlingar och boskapssk\u00f6tsel. Vi hade hoppats att det skulle kunna bli en inkomstk\u00e4lla. N\u00e4r jag togs ut till det politiska arbete var det ingen som kunde ta hand om korna och odlingarna och projektet misslyckades. Inget av det finns kvar idag.<\/p>\n
Jag \u00e4r nu ansvarig f\u00f6r ungdomarna i hela Baskongo. Inom alla ungdomsgrupper har vi olika projekt. Varf\u00f6r har vi projekt? Ungdomarna har m\u00e5nga problem: fattigdom, ingen skolg\u00e5ng, arbetsl\u00f6shet och h\u00e4lsoproblem. Vi i kyrkan samt barnens f\u00f6r\u00e4ldrar har alla ett gemensamt ansvar f\u00f6r de h\u00e4r ungdomarna. Sj\u00e4lvklart har ocks\u00e5 staten ansvar. Alla b\u00f6r hj\u00e4lpas \u00e5t. Eftersom jag \u00e4r ansvarig f\u00f6r ungdomsarbetet ligger det p\u00e5 mig att g\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6r ungdomarna. Det \u00e4r inte l\u00e4tt. Jag \u00e4r emellertid inte ensam i arbetet. Jag har medarbetare i det inre omr\u00e5det av landet. Jag kallar samman handledarna med j\u00e4mna mellanrum och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 dem att f\u00f6rst\u00e5 vad vi kan och b\u00f6r g\u00f6ra f\u00f6r ungdomarna.<\/p>\n
V\u00e5rt land \u00e4r fem g\u00e5nger s\u00e5 stort som ert. Befolkningen best\u00e5r av 60 miljoner m\u00e4nniskor. Detta \u00e4r en uppskattning. M\u00e5nga bor i byar i utkanten av landet dit man inte kan komma.<\/p>\n
Jag \u00e4r ansvarig f\u00f6r Baskongo med tre miljoner inv\u00e5nare. Centrum \u00e4r Matadi. 59 % av dessa inv\u00e5nare \u00e4r barn och ungdomar. Vi har ansvar f\u00f6r 1 350 000 ungdomar med problem. Ni kan ju t\u00e4nka er vidden av ansvaret. Det \u00e4r inte m\u00e5nga av dem som g\u00e5r i skola. Enligt 2001 \u00e5rs statistik kan 23 % av ungdomar\u00adna varken l\u00e4sa eller skriva. Av dessa \u00e4r 23 % flickor. De har inte n\u00e5gon framtid. De kommer att f\u00e5 det mycket sv\u00e5rt att hitta jobb eftersom det inte finns tillr\u00e4ckligt med f\u00f6retag. Det finns inte heller n\u00e5gon socialhj\u00e4lp. De som \u00e4r i pensions\u00e5ldern kan inte f\u00e5 n\u00e5gon pension. Staten har inga pengar att betala med. Jag skulle ha g\u00e5tt i pension f\u00f6r fem \u00e5r sedan. Jag m\u00e5ste forts\u00e4tta att arbeta. Min plats borde \u00f6vertas av en ung m\u00e4nniska, men jag m\u00e5ste vara kvar vilket \u00e4r en orsak till arbetsl\u00f6shet.<\/p>\n
Sjukv\u00e5rd. Det kanske finns motsvarande Alvedon p\u00e5 en sjukmottagning. M\u00e5nga d\u00f6r. I st\u00e4der och st\u00f6rre samh\u00e4llen finns v\u00e5rdcentraler. Men man m\u00e5ste betala pengar f\u00f6r att f\u00e5 v\u00e5rd. Om man \u00e4r fattig kan man inte f\u00e5 tala med en sjukv\u00e5rdare. M\u00e5nga ser d\u00f6den n\u00e4rma sig p\u00e5 grund av att de inte har n\u00e5gra pengar. Allra sv\u00e5rast \u00e4r det med aids. De h\u00e4r problemen g\u00f6r slut p\u00e5 ungdomen. M\u00e5nga flyr fr\u00e5n \u00d6stra Kongo och har med sig sjukdomar som sprids i v\u00e5ra trakter. Matadi \u00e4r nr tv\u00e5 n\u00e4r det g\u00e4ller aidssmittade. Sv\u00e5rast \u00e4r det i Katanga. Matadi \u00e4r en hamnstad. Dit kommer folk som har sjukdomar. De kommer och tr\u00e4ffar fint kl\u00e4dda unga flickor utan pengar som ger sig \u00e5t de h\u00e4r m\u00e4nnen. Jag vill ge en liten uppfattning om vad vi g\u00f6r f\u00f6r ungdomarna.<\/p>\n
FN. Vi arbetar med de m\u00f6jligheter FN st\u00e5r till f\u00f6rfogande med f\u00f6r att kunna n\u00e5 ut till folket. Jag \u00e4r med i gruppen som k\u00e4mpar mot aids. Vi f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 kyrkorna att h\u00e4nga med p\u00e5 att sprida information om aids. F\u00f6r mig och f\u00f6r gruppen \u00e4r detta det stora problem som upptar v\u00e5ra tankar. Vi f\u00f6rs\u00f6ker ordna ett ungdomens hus i Matadi. Vi har byggt h\u00e4lften. Det g\u00e5r l\u00e5ngsamt eftersom vi \u00e4r ett fattigt land. Till ungdomens hus f\u00f6rs\u00f6ker vi varje m\u00e5nad ge en liten summa pengar. Det r\u00e4cker inte. Vi odlar p\u00e5 f\u00e4lten och s\u00e4ljer gr\u00f6dorna och f\u00e5r in pengar till fortsatt bygge. V\u00e5rt projekt g\u00e5r fram\u00e5t en liten bit i taget. Jag skulle kunna h\u00e5lla p\u00e5 att tala till i morgon bitti om v\u00e5rt projekt och v\u00e5ra planer. Jeepen anv\u00e4ndes under de f\u00f6rsta tolv \u00e5ren och kom till stor anv\u00e4ndning. Med v\u00e5ra v\u00e4gar hade inte bilen kunnat h\u00e5lla till idag.<\/p>\n
Ref. K. H\u00e5kanson.<\/p>\n<\/p>\n
<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Samuel Nkailu Tal p\u00e5 SVF 2007 08 24 – Sammanfattning \u00d6versatt av Gunnel Olofson N\u00e4r jag kom till Sverige 1961 hade jag familj med tv\u00e5 barn. Nu best\u00e5r min familj av sex d\u00f6ttrar, en son och fjorton barnbarn.\u00a0 Kongo \u00e4r … Forts\u00e4tt l\u00e4sa